tisdag 30 september 2008

De arvoderade politikerna var inte där!

I går kväll sammanstrålade kommunens folkvalda. Kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige, hade sitt månatliga sammanträde. Omdiskuterade ärenden togs upp och debatten var därför livlig. Till mångas stora förvåning och förskräckelse var de tunga politikerna inte där, de med feta arvoden var som bortblåsta från månadens viktigaste politiska forum. Kommunalråden, varav två har tunga ordförandeuppdrag i facknämnder, var i Nederländerna. Det fanns bara en nämndordförande där och det var Teknik- och fritidsnämndens ordförande Marianne Andersson (c). Det finns antagligen goda skäl till detta, men man borde kanske ha flyttat sammanträdet?

Under frågestunden för de förtroendevalda togs i alla fall frågan upp av ett par fullmäktigeledamöter. Hur ser det ut när de folkvalda med de tyngsta politiska uppdragen inte är här? Var är alla? Ordförande i kommunfullmäktige Anders Svensson (fp), svarade förtvivlat: "Hoppa inte på mig, jag kan inte hjälpa detta, jag är ju alltid här!"

Under kafferasten sa en förtroendevald: "XX har vi knappt sett röken av vare sig här eller på kommunstyrelsesammanträden sedan vederbörande fick sitt feta arvode!"

PS: Inte ens HSB (han som bestämmer); kommunchefen var där! Eller var det påven som saknades?:-))):DS

lördag 27 september 2008

Grattis Aida Kunovac!

Jag och Aida Kunovac.
















I dag fyller min goda väninna Aida 50 år! Hipp, hipp HURRA för Aida i dag! Hennes man hade ordnat med festlokal, mat och i hemlighet bjudit dit deras vänner. Aida kommer från Bosnien och har vänner från flera länder. Vi sjöng gratulationssånger på tre olika språk. Människor från olika länder och olika politiska partier. Det är Aida i ett nötskal. Hon kämpar hårt för mångfald och integration. På måndag ses vi i kommunfullmäktige i Strängnäs, där Aida också är invald, hon sitter där för socialdemokraterna.

Bankrån i Strängnäs!

Precis efter bankrånet.
















I dag strax före klockan 15.00 blev SWEDBANK i Strängnäs rånad av tre maskerade personer med automatvapen. Jag satt på mitt favoritfik, George, tillsammans med min norska väninna då det hände. Folk började och springa in på George för att få skydd när vi frågade några om vad som pågick. –Bankrån, svarade en förtvivlad mamma som hade sökt skydd med sina barn. Rånarna hade rånat både bankomaten och värdetransportbilen, enligt vittnen. De hade skurit sig in i värdetransportbilen, berättade en man. En stor folkhop hade samlats kring dramat som utspelade sig mitt på ljusa dagen i vår idylliska lilla stad. Rånarna hade därför avlossat minst ett skott för att skrämma bort för närgångna åskådare. För mig är det obegripligt hur människor kan stå så nära beväpnade rånare med sina små barn. Polisen kom tyvärr inte förrän minst tio minuter hade gått.

Aftonbladet skriver: "Rånare försvann i två lyxbilar".
Expressens artikel "Automateld vid rån".
SvD skriver: "Rånare beväpnade med AK 4:or har skjutit i luften vid ett rån vid Swedbank i Strängnäs..."
DN skriver: "Automateld vid väpnat rån i Strängnäs".

Kommentar från nättidningen:
"SUCK! Hur i he-e skulle polisen kunnat agera? Tyvärr så är ju folks nyfikenhet större än deras intelligens! Hur kan man stå och glo på när rånarna agerar? Hur tror man då att polisen ska kunna göra sitt jobb? Om polisen agerat hade det kanske blivit skadade , eller ett och annat lik på kuppen... Då hade det blivit ett dj-a liv på folk! Nej, nu kom dem bara undan med stålar och ingen blev fysiskt skadad. Min första tanke är att det är ett insiderjobb .... vilka skulle annars kunna kartlägga att det skulle vara värdetransport till lilla sketna Strängnäs idag? Sorry, men tror nog att det är en del av en negativ trend i vår vardag.... Vad gäller polisens agerande, tycker jag bara att dem agerat enligt regelboken. Om folk inte varit så förbannat nyfikna så hade dem nog kunnat agera! Kanske något för "nyfikna i många strutar" att tänka på ... nästa gång!"

Åsiktsmaskinen

fredag 26 september 2008

I huvudet på Heimdahl!?

Alex Voronov berättar på ledarbloggen att han under lunchen var på Multeum här i Strängnäs för att lyssna på anförandet "I huvudet på kommunchefen!" Trist att Alex inte berättar särskilt mycket om vad kommunchefen sa, för oss som inte vad där skulle det vara rätt intressant att höra lite mera. Pratade han till exempel något om den chefsflykt vi har haft från kommunen under de senaste tio månaderna?

I dagens ledare "Chefsflykt från Strängnäs" berättar man att ekonomichefen är den sjätte chefen som lämnar sin tjänst på kort tid och påpekar: "Hans avgång gör det påkallat att diskutera chefssituationen i Strängnäs kommun." Tidningen har alltså noterat att Strängnäs kommun har personalproblem. När kommer de ledande politiker vi nu har att göra detsamma? En ännu mera intressant fråga är; kommer de att göra något åt problemet/problemen? Eller kommer vi att få se det sedvanliga strutsbeteendet, som har blivit symtomatiskt bland våra ledande politiker i kommunen, åter igen? Mycket dramatik och kaos har det varit i kommunhuset det senaste året. Kommunens varumärke "Dynamisk idyll" är numera bara en saga; ett äventyr det berättades om en gång.

Jag tänker på den gången när jag i egenskap av fackordförande för SACO på Hallanstalten, tillsammans med de övriga fackens företrädare på ett samverkansmöte, framförde vår oro över den stora personalomsättningen på anstalten till kriminalvårdschefen. Hans nonchalanta svar kommer jag aldrig att glömma. Han sa att han tyckte att det var sunt med en viss personalomsättning, - då blir vi nämligen av med rötäggen, tillade han och log. Hur tänker kommunchefen, vad rör sig i hans huvud? Hur tänker de tre kommunalrådsgubbarna i tuttifruttialliansen? Undrar om vi verkligen vill veta det?

torsdag 25 september 2008

Ekonomichefen slutar.

nättidningen står det: "Strängnäs kommuns ekonomichef Michael Murphy slutar. - Jag har fått ett erbjudande som jag inte kunnat tacka nej till, säger Murphy som är den sjätte höga chef på kommunen som slutat sedan årsskiftet."

Först blev jag överraskad över detta besked, men efter att ha funderat lite så tycker jag inte alls det är något konstigt att Michael har tagit detta beslut. "När en kompis av mig, som har bra insyn i kommunens personalfrågor, förra veckan blev tillfrågad om vilken chef som står på tur att lämna kommunen svarade vederbörande: "Det blir nog ekonomichefen som går, för att slippa den kritik som han annars kommer att utsättas för kring Campusprojektet och dess dåligt skötta ekonomi." Min kompis är ingen spåkärring, men mycket analytisk och snabbtänkt.

Att ekonomichefen och kommunchefen har haft ett bra samarbete sig emellan är det ingen som betvivlar. Ekonomichefen är handplockat hit av kommunchefen själv och de kände varandra sen innan. Ekonomichefen gör också ett mycket smart val; han lämnar det sjunkande skeppet innan läckagen blir för stor och skadeverkningarna ödesdigra. Han är generös mot sin chef genom att fridfullt lämna jobbet och samtidigt ge honom sig själv som möjlig måltavla för all kritik mot Campusprojektet. För honom spelar det ingen roll längre; han är på väg härifrån.

Kommunchefen passar på att fånga den möjligheten direkt när han i sitt korta pressmeddelande just nämner att: "Michael har också haft en avgörande betydelse för tillkomsten av Campus Strängnäs." Där satt den! Kommunens största skandalprojekt fick sitt offer!

Dag Bremberg, mariefredspartiet, skriver också om detta på sin blogg.

Citat från nättidningen: "Ett bondeoffer. M M får bära hundhuvudet för skandalen med alla miljoner som rann iväg på Projekt Campus. Det är precis därför kommunchefen väljer att nämna det. Read between the lines! Sen nämner han också att MM varit ansvarig för ekonomistyrningen, som vi alla vet varit obefintligt. Ligger verkligen ansvaret där?"

kritiker t kommunchefen

onsdag 24 september 2008

Den svenska monarkin.

I Norge heter folkpartiet Venstre. Jag blev nyfiken på hur det norska partiet Venstre ställer sig till monarkin mot bakgrund av att liberala journalister i Sverige ibland tar upp frågan här. På Venstres hemsida hittade jag det här: "Venstres prinsipielle syn er at i en liberal stat skal ingen posisjoner gå i arv. Eventuell avvikling av kongedømmet må forankres i folkeavstemming." Det betyder två saker. För det första att Venstre principiellt är emot att positioner i samhället kan gå i arv. Det andra är att de understryker att en eventuell avveckling av kungariket skall först avgöras och förankras genom en folkomröstning. Ett ödmjukt parti alltså.

Lars Adaktusson skriver i en krönika "Medierna förlöjligar den svenska monarkin" i SvD att: "Många har genom åren konstaterat att det är något märkligt med mediernas förhållande till monarkin. 68-generationens ideologiska kamp och medievänsterns tänkande har präglat bilden av kungahuset – och gör så fortfarande."

Detta skall man se i kontrast till detta: "År efter år är allmänhetens förtroende större för monarkin än för andra samhällsfunktioner – samtidigt lever erfarna medieförträdare i föreställningen att den journalistiska trovärdigheten kan ifrågasättas hos den som intervjuar landets statschef."

Här konstaterar Adaktusson att det svenska folket har större förtroende för kungahuset än för andra samhällsinstitutioner och samhällsfunktioner i Sverige. Samtidigt skulle han ha förlorat i trovärdighet, enligt andra journalister, om han intervjuade kungen i ett TV-program. Är den svenska journalistkåren möjligen något inkonsekvent ibland? De som skall bevaka oss andra!

Dust!

Då Eskilstuna-Kuriren nästan aldrig skriver något om Norge går jag dagligen in på norska tidningar via nätet för att förkovra mig. Det som slår mig varje gång är hur mycket norska journalister skriver om svenskarna i de norska tidningarna. Det hänger självklart ihop med att norrmän kan läsa och förstå det svenska språket. Svenska journalister ligger nog i le där; de har antagligen svårt att förstå norska dialekter och norska texter. De borde gå på kurs! Norge är det land som ligger närmast Sverige både geografiskt och kulturellt. Nog om detta. Via de norska tidningarna kommer jag in på olika norska bloggar och det är kul (kjempemorsomt). Jag läser även kommentarerna på dessa bloggar. Här har vi en kommentar från en irriterad läsare till en norsk bloggare:

"Wow, det var virkelig en kommentar med tanke og tyngde bak... Takk skal du ha for de fem sekundene du nettopp stjal fra livet mitt, dust...!!!"

Det är det jag saknar mest från mitt gamla hemland Norge; dessa raka ärliga kommentarer som kommer direkt från hjärtat utan att vara elaka. Sen saknar jag givetvis norska tidningar där bredden på nyheter och information är mycket vidare än här. Dust betyder dum och/eller korkad, men det är att betrakta som ett slangord. Det är helt enkelt ingen som dör av det:-).

Skolmassakern i Kauhajoki.

Matti Juhani Saari har skrivit ett avskedsbrev där det står: "Jeg hater menneskeheten og den menneskelige rasen, og løsningen er Walther 22." I det odaterade brevet hävdar 22-åringen att han har planerat dådet sedan 2002.

Vad håller på att ske i mitt land? Den frågan ställer Anna-Lena Laurén på ledarsidan i Eskilstuna-Kuriren i dag. Hon skriver: "Det är för lätt att komma över handeldvapen i Finland. Det är för lätt att bete sig asocialt i Finland. Det är för lätt att marschera beväpnad in i en skola i Finland."

Via den norska tidningen VG blev jag uppmärksam på aftonbladets intervju med den svenske psykologiprofessor Sven Å Christianson om skolmassakern. På frågan om något liknande kan hända i Sverige svarar professorn: "Det är självklart att det finns liknande personer här, precis som i Finland. Ja, det kommer att hända här."

Ann-Lena Laurén säger: "Jag förstår bara att någonting mycket allvarligt är ruttet i vårt samhälle, och det är något som vi måste komma underfund med nu." Det är nog dags att flera vuxna, föräldrar, politiker, lärare med flera börjar förstå detta också.

Professor emeritus i allmänpsykiatri och rättspsykiatri Sten Levander skriver i dagens brännpunktsartikel i SvD: "Vi kan inte identifiera dem. Och vi kommer aldrig att kunna göra alla människor lyckliga och harmoniska." Det vi kan göra är att begränsa användningen av handeldvapen, säger Levander.

Ägaren till vapenaffären, som man tror Saari har köpt sitt vapen i, säger till norska Aftenposten: "Jeg beklager sterkt det som har skjedd i Kauhajoki, men det blir bare tilfeldigheter. Det finnes nesten 400 våpenhandlere i Finland. Det er psykisk helsevesen, ikke våpen, som er problemet. Pistoler skaper ikke forbrytere, det er det folk som gjør." Vi får inte glömma det!

tisdag 23 september 2008

President i EU-domstolen, Vassilios Skouris.

Den grekiske professorn och före detta inrikesministern Vassilios styr EU-domstolen i Luxemburg. Han är en av Europas mäktigaste och samtidigt mest okända personer.

Dagens citat blir hans svar på frågan från SvD om det händer att de gör misstag i Eu-domstolen. Vassilios Skouris svarar:

"Naturligtvis, men frågan är om misstagen är individuella eller kollektiva. Vi fattar majoritetsbeslut och majoriteten gör aldrig fel."

Fredrik Pettersson (s) har full koll!

Strängnäspolitiker – pionjärer i den lokalpolitiska debatten?

Hittade denna kille på nätet, Fredrik Pettersson (s) från Eskilstuna. Han skrev på sin blogg tidigare i sommar: "Istället för att, som så många andra kommunpolitiker, ta debatten ungefär en gång i kvartalet innanför stängda dörrar i stadens fullmäktigesal plus någon enstaka gång i lokalblaskan, sker Strängnäsdebatten inför öppen ridå i bloggsfären och alla är välkomna att delta."

Han har rätt när han säger: "Att kommunpolitiker bloggar är i sig ingen stor nyhet, men att så pass många från så pass många olika partier gör det bidrar till en betydligt rikare debatt och gör att aktuella lokalpolitiska frågor blir belysta från flera olika håll."

Vi tackar så mycket, Pettersson, det är inte varje dag man får beröm. Kul att lovorden kommer från en politiker från grannkommunen Eskilstuna.

Pettersson avslutar artikeln med orden: "Jag hoppas verkligen att fler tar efter Strängnäspolitikernas goda exempel – Keep up the good work!"

Peo och jag har en tävling!

Thailandbild igen!
















Min kompis Peo Wågström och jag har en tävling. Vad vi tävlar om, vem som sitter i juryn och vad den som vinner får i pris, det vet jag inte. Det är en kul grej bara som bara tokiga personer med en stor portion humor och brist på självbevarelsedrift, som Peo och jag, kan hitta på. Förlåt mig de av mina läsare som är känsliga, fenomenet är övergående, jag lovar:-). I denna värld där ekonomin går utför, tokiga statsledare leker med vår trygghet och frihet, behövs lite skämt och komik. Så nu, Peo, får vi se en bild på din häck eller måste du gå runt med en jönsig stegräknare ett tag först?

Alex Voronov och Susanna Birgersson kör ju också en tävling på ledarbloggen, som tydligen går lite dåligt. Så nu vill jag ge dem lite draghjälp; kom igen nu mina läsare skicka in ert bidrag till Vita-Huset-tävlingen innan den 29 september.

Här kommer ni till Peos blogg.

Läser tidningen som fan läser bibeln!

I dag har Alex Voronov skrivit en tänkvärd krönika "Dålig hantering av Gripsskolans ansökan". Han berättar att den sittande tuttifruttialliansen tillstyrkte Gripsskolans föräldraförenings ansökan om att starta en F-5-skola under förutsättning att: "... skolan startar höstterminen 2010 och att den placeras i Läggesta samt att elevunderlaget vid den tidpunkten är tillräckligt."

Sen uppmärksammar Alex Voronov exakt detsamma som jag och flera med mig påpekade under kommunstyrelsesammanträdet den 1 september att: "... när Skolverket fattar sitt beslut, bland annat baserat på kommunens yttrande, gör den det utifrån föräldraföreningens ansökan, som Strängnäs kommun inte kan förändra med den här typen av villkorsställande. Skolverket säger bara ja eller nej, inte ja under förutsättning att... Om det blir ja är det inget som hindrar Gripsskolan att starta 2009. Inte heller kan kommunen i det här läget påverka att skolan förläggs till Läggesta." Men vi talade för döva öron, tuttifruttialliansen lyssnar liksom inte, de har makten helt enkelt och tänker visa det på alla sätt och vis. Även de korkade sätten!

Vad Voronov menar med de sista meningarna i sin krönika, annat än att det är fakta att: "En av initiativtagarna till skolansökan var Robert Limmergård, ordförande i moderaternas Mariefredsförening, medan partikamraten Arne Arvidsson var ordförande i mariefredsnämnden.", det skall jag låta vara osagt. Däremot har kommunens egen hobbykonspiratör Lotta Grönblad (s) kommit på att: "Den som får den egentliga kritiken är moderaten Arne Arvidsson som underförstått haft kontakter med Gripsskolan, innan hanteringen nådde den kommunala beslutsprocessen." Ja, så kan man alltså tolka det om man bara läser delar av artikeln eller läser den som fan läser bibeln.

Dag Bremberg (mariefredspartiet) skriver på sin blogg: "De ledande politikerna i Strängnäs kommun har inte kunnat hantera friskolor på ett pragmatiskt och konsekvent sätt." Man kan inte säga det bättre!

Alex Voronov skriver på ledarbloggen: "Jag ser att barn- och utbildningsnämndens ordförande (s) i Strängnäs reaktion på min ledare är en axelryckning." Ja, så nonchalanta, och i det här fallet även arrogant, kan sossar vara, både mot ledarskribenter och väljare.

Så här skrev jag i en kommentar på Dag Brembergs blogg för ett tag sedan:

"Jag tror att Skolverket kommer att ge de ett ja till att starta skolan utan några restriktioner. Vad kommunen än säger så kommer vi inte att kunna styra när skolan startar. Men, det ser självklart bättre ut från majoritetens sida att ha sagt ja med vissa förbehåll, då kan de ju hävda dem när det inte blir så. Lite renare samvete mot sin ideologi och sina väljare från sossarnas sida antagligen."

måndag 22 september 2008

Trafficking - Vår tids slavhandel.

Jag och Jurgita Ravaityte.
















Studieförbundet Vuxenskolan arrangerade i kväll en föreläsning i Paulinska skolans aula. Jurgita Ravaityte, projektledare och informatör för Rescue Sisters i Västerås, hade kommit hit för att berätta om trafficking - Vår tids slavhandel. Vi var nio personer som hade kommit dit för att lyssna. Vi var två politiker, en folkpartist och jag.

Människohandel, i internationella sammanhang ofta kallad trafficking, är ett växande problem över hela världen. Varje dag förs hundratals barn och kvinnor bort mot sin vilja eller luras av löften om bättre utsikter i ett annat land. De utnyttjas under slavliknande former, inom prostitution och annan exploatering. Så stod det i annonsen i tidningen.

Det finns en efterfråga, därför kommer det flickor hit som säljs som om de vore djur. Efterfrågan, mina läsare, den står vi för! Varför? Vad är det som gör att vi kan behandla barn och kvinnor som simpla varor?

Det var en gripande och sorglig föreläsning. Frågan borde engagera oss mera, vi har ett stort ansvar. Det blev i alla fall en aktiv och öppen diskussion i Paulinska aulan i kväll. Jurgita Ravaityte kommer från Litauen och har bott i Sverige i tio år. En mycket engagerad och kompetent kvinna, som gjorde ett starkt intryck på oss som var där och lyssnade till hennes berättelser om dessa utsatta barn och kvinnor.

Dagens citat från norska VG.

Jag hittade denna debatt i dagens norska VG med temat:
Russland er sterkt, og sterkere skal det bli.

Citat från en klok läsare:

"Det er vel ingen som mener at Russland er en svak nasjon. Hvis fornuften vokser i samme tempo som økonomien, så blir vi nok alle glade."

Just det, då skulle vi alla bli glada!

söndag 21 september 2008

Flexibelt arbetsliv önskas.

Det finns flera orsaker till att jag under lång tid har funderat över vårt behov att göra arbetslivet mera flexibelt. Vi är så låsta i att se 40 timmars arbetsvecka och pensionsålder vid 65 som norm när vi tittar på vårt yrkesverksamma liv; vi begränsar oss genom att titta på ålder mera än på livssituation. Jag har vänner som är födda 1966 precis som jag. De fick barn efter att de fyllde 30 år, det vill säga att deras barn är ganska små fortfarande. De skulle behöva arbeta färre timmar i veckan än de traditionella 40 timmarna. Själv fick jag mina första barn som tonåring och mitt yngsta barn är redan 15 år. Jag kan tänka mig att arbeta mera än 40 timmar i veckan och har även gjort det ibland under de senaste åren.

Ett annat exempel är mina svärföräldrar. De är 74 år gamla. Min svärfar arbetar som busschaufför, han ställer upp som timvikarie. Min svärmor är pensionär på riktigt, men ställer upp för samhället genom att vara fritidspolitiker samt är engagerad i föreningslivet på olika sätt. Fredrik Reinfeldt sa under Almedalsveckan på Gotland att äldre inte är en homogen grupp och inte unga heller. Han har så rätt! Några äldre vill påta i trädgården eller sortera sina frimärken, andra gamla vill arbeta på den privata eller den offentliga arbetsmarknaden. Några äldre blir sjuka och behöver vård. Det jag försöker säga är att vi kanske borde tänka om hur vi organiserar arbetslivet; när kan och vill vi helst arbeta. Det är ytterst individuellt anser jag, utifrån i vilken livssituation vi råkar befinna oss i hur och när vi vill arbeta. En ungdom som kanske inte helt har bestämt sig för vad hon/han skall bli när vederbörande blir "stor" kan få chansen att prova på arbetslivet några år, efter gymnasietiden, om vi gör förvärvslivet mera flexibel. Det finns många fördelar med att ändra vår syn på arbetet. Vår åldersfixering skulle kanske botas något också! Den åldersdiskriminering som finns i Sverige är både oroväckande och ruggig.

Jag tänker mig att man arbetar färre dagar och färre timmar i veckan medan barnen är små, innan de har börjat i skolan. Att de som vill studera länge får det och att de som vill arbeta direkt efter gymnasiet gör det. Att de som vill gå i pension vid 60, de kanske har haft ett fysiskt tungt arbete, får det. De som vill arbeta tills de är t e x 75 år får det. Det viktigaste är väl att folk klarar av sina arbetsuppgifter och trivs på sina jobb? Inte deras ålder?! Jag ser inte framför mig att jag själv kommer att gå i pension redan vid 65 år. För det första började jag att yrkesarbeta ganska sent i livet och för det andra tror jag inte att jag kommer att hinna med att göra allt jag vill i arbetslivet tills då.

Hur detta skall organiseras vet inte jag. Jag är inte vare sig ekonom, jurist eller samhällsplanerare. Jag är sociolog, med 41 års livserfarenhet, som ser ett behov av att vi blir mera flexibla och öppna gentemot våra livssituationer och samhällets strukturer (uppbyggnad). Ett friare, rikare och bättre liv helt enkelt.

Vi debatterar vårdnadsbidrag, föräldraförsäkringen med mera, vi kanske borde vidga debatten?

Räknare: 30 000!

På stranden i Thailand april 2008.





















En av mina läsare har noterat att min bloggs räknare nu har passerat 30000. Vill härmed tacka alla mina läsare. Kul att många av Er väljer att kommentera också. Bilden är tagen i Thailand i april i år. Satt i går och bläddrade bland bilderna från vår härliga varma semester i Thailand och drömde mig bort. Jag älskar bilder. Har flera tusen kort, bland annat på mina barn, släktingar och vänner. Goda minnen blir så verkliga när man tittar på korten. Nu planerar vi en ny resa. Hade tänkt åka med yngsta sonen till Island under höstlovet. MEN, vi fryser och vill åka någonstans där det är riktigt varmt. Island får vi åka till på sommaren i stället.

lördag 20 september 2008

En rolig historia.

Denna historien har min väninnas pappa skickat till henne från varma Spanien. Jag skrattar fortfarande. Varsegod mina läsare.

Ett medelålders par i Pajala längtar en kall vinter till värmen på Mallorca, där de gifte sig för tjugo år sedan.

Mannen åker av olika skäl ner dagen före hustrun.

När han checkat in på hotellet upptäcker han att hotellrummet har dator och internet.

Han beslutar sig för att skicka ett mejl till hustrun.

Han stavar tyvärr mejladressen fel och i cyberrymden betyder det att mejlet har hamnat hos någon annan.

I detta fall hos en prästänka i Sörmland, som just kommit hem från makens begravning.

Sonen finner henne avsvimmad vid datorn och läser följande på skärmen:

Till min älskade hustru. Jag har precis kommit fram. Jag förstår att du är förvånad över att höra från mig, men de har datorer här numera och jag ville passa på att mejla dig. Allt är förberett för din ankomst i morgon. Jag ser fram emot att få träffa dig då. Hoppas din resa blir lika problemfri som min.

P.S. Det är djävligt hett här nere ... D.S.

Vårdnadsbidraget en kvinnofälla!

Det omstridda vårdnadsbidraget skall nu utvärderas. Äntligen! Det är inte regeringen som skall göra utvärderingen, det är folkpartiet som skall granska hur reformen påverkar integrationen och jämställdheten. Bra så.

I SvD står det: "Det var ingen glädjens dag för riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (fp) när vårdnadsbidraget infördes i somras. 'Jag korkade inte upp champagnen direkt', sade hon om den egna alliansregeringens beslut." Det är tur att det finns politiker som Birgitta Ohlsson.

I Norge precis som i Sverige är det Kristelig folkeparti som har drivit fram vårdnadsbidraget: "Vårdnadsbidraget är en hjärtefråga för kristelig folkeparti och infördes 1998 av Kjell Magne Bondeviks mittenregering. Men striden om reformen var, och har förblivit, hård." Till och med flera arbetsgivare i Norge kritiserar vårdnadsbidraget: "Om man tog bort bidraget så skulle både sysselsättningen och jämställdheten för kvinnor med icke-västlig bakgrund öka. Samhället behöver de här kvinnorna, säger Vibeke H. Madsen, direktör för Handels- och servicenäringens huvudorganisation."

Just det; samhället behöver de här kvinnorna!

fredag 19 september 2008

Rob Lowe är min favorit.

Alex Voronov och Susanna Birgersson har på ledarbloggen inbjudit till en Vita-huset-tävling.

"Uppgiften är att välja sin favorit bland rollfigurerna i serien och skriva en motivering varför du bäst gillar honom eller henne."

Jag kommer inte att hinna skicka in något bidrag till tävlingen, så jag skriver mitt bidrag här på bloggen. Det var flera år sedan jag tittade på min absoluta favoritserie på TV någonsin: Vita huset. Jag blev direkt kär i Rob Lowe som spelar Sam Seaborne i serien. Inte bara för att han är en av de vackraste skådespelare jag vet, han har också en oerhört spännande och kul roll i TV-serien. Sam Seaborne är smart, lugn och klok och har många roliga och skarpa repliker. Utan hans seriefigur/skådespelarroll i Vita huset serien skulle den inte ha blivit vad den har/är.

Alex Voronov har tagit med ett bra citat i sin lördagsledare, där Sam Seaborne bland annat säger: "Henry, varje gång din chef började tala förra hösten, och sa 'det är dags för de rika att dra sitt strå till stacken' gömde jag mig under soffan och bytte namn." Just sådana torra och sakliga, men samtidigt roliga repliker var Sam Seaborne i ett nötskal hela serien i genom. Han får gärna bli vår nya kommunchef som jag har annonserat efter:-).

Sam Seaborne: "Ok , for people outside the building , I'll fall on my sword , but for people inside the building, I wasn't there!"

Alex Voronov har också en kul och slagfärdig replik i dag:
"Höginkomsttagare ses som någon sorts parasiter och bör därför beskattas tills de skriker, och helst lite till."

Mats Werner kommenterar också dagens ledare på sin blogg.

PS: Nu är tävlingen avgjord och mitt bidrag räckte inte enda fram, men det är i alla fall omnämnd på ledarbloggen, kul!:DS

Ett viktigt val - men knappast något ödesval!

Lars Adaktusson är som vanligt omdömesgill när han uttalar sig. Han skriver i SvD: "Alla presidentval i USA är per definition viktiga. Beslutsfattandet i Vita huset påverkar på ett ­eller annat sätt tillvaron långt bortom den mäktiga nationens egna gränser. Ändå finns det anledning att ifrågasätta begreppet ödesval – skillnaderna mellan de politiska alternativ som står mot varandra är inte tillräckligt stora."

Han listar upp några sakfrågor som skiljer Barack Obama och John McCain åt politiskt. Samtidigt gör han oss uppmärksamma på hur många saker som faktiskt förenar de två presidentkandidaterna när det gäller deras politiska ställningstagande. Adaktusson påpekar: " överfört till svenska förhållanden kan höstens presidentval ideologiskt sägas stå mellan en ­Göran Hägglund och en Jan Björklund."

Så det så! Andra journalisters skrämselspropaganda behöver vi alltså inte ta till oss. Världen kommer att överleva och fortsätta att existera vilket som!

Helt ofattbart!

Årets citat?, från Dagens Samhälle: "Helt ofattbart, säger Ann Landerholm. Att släppa fram s till makten i Strängnäs! Och jag har aldrig fått höra vad jag gjort för fel. "

Många har valt att kommentera Ann Landerholms uttalande i senaste Dagens Samhälle, här är några av dem: Dag Bremberg (mariefredspartiet), Peo Wågström (s), Lotta Grönblad (s) och Alex Voronov (Eskilstuna-Kuriren).

Peo Wågström ställer en bra fråga: "Konstigt förresten, när andra får avgå och hävdar att de inte förstår ett dyft brukar ledarredaktionen rycka ut till försvar…… beror det på vem som puttar mot kanten eller ?"

Strengnäs Tidning från 1911.

Strengnäs Tidning fredag den 3 november 1911
















Vårt hus är byggt 1911. Mitt kommande nya kontor behöver nytt golv och när Pontus rev bort de gamla golvplankorna kom gammalt sågspån, träbitar och tidningar fram. De gamla trasiga tidningarna, vi hittade även stockholmstidningen från 1915, kommer att få ligga kvar när de nya golvplankorna läggs dit. Vi kommer att lägga dit en rykande färsk Strengnäs Tidning också, så framtidens ägare av huset kan se när vi reparerade golvet. En sak är säker, de som har bott här har varit trogna läsare av Strengnäs Tidning!:-).

Marita Ulvskog (s).

SPELET OM MAKTEN

Folkpartiets Erik Ullenhag är optimistisk. Han talar om ett ”historiskt” läge där borgerligheten kommer att uppfattas som mer regeringsduglig än ”vänstergänget”.

Han säger: " Ska man vara ärlig så har det väl aldrig skett förr."

Partisekreterare Marita Ulvskog (s) tycker inte att läget har förändrats. Regeringen saknar ”handlag”.

Hon säger:" Den här konstellationen är inte tillräckligt mogen för sin uppgift. Det gäller allt från stort till smått, de vet inte hur man gör. Vi socialdemokrater vet hur man regerar ett land."

Tala om självgodhet!

Citat från Johan Ingerös blogg: "Expressen noterar att förtroendet för Mona Sahlin är förvånansvärt lågt, jämfört med de siffror som hennes parti uppvisar i alla mätningar. Hennes snittbetyg ligger på 2,88, vilken kan jämföras med Fredrik Reinfeldts 3,01. Eftersom hennes parti i dagsläget är dubbelt så stort som hans är den skillnaden iögonfallande."

Rysk hiv-spridning.

Elinor Torp, SvD, berättar i sin artikel "Tabu kring sex bäddar för dold rysk hiv-spridning" om orsakerna till varför hivepidemin i Ryssland har ökat snabbast i världen under 2000-talet.

Ungdomstidningen "Mig 17" är det enda stället där vuxna svarar på frågor om kärlek och sex, förklarar ett par ryska ungdomar för SvD. Ksenia Solovyova säger: "Mina föräldrar skulle aldrig prata med mig om sånt och själv är jag för blyg. Den ryska själen tror jag skiljer sig från resten av Europa. Det är bra, men vi skulle nog tjäna på att vara lite mer öppna för då skulle vi komma närmare människor från andra länder och de skulle förstå oss bättre."

Frilansjournalisten Helena Shulgina säger: "Vi vet inte hur vi ska prata med barnen. Vi har inget språk och inga metoder. Det finns inte heller någon politisk vilja. Och de europeiska metoderna funkar inte riktigt här på grund av vår mentalitet."

Det har funnits och finns flera svenska projekt på gång i Ryssland; mellan 1997 och 2007 drev Stockholms läns landsting fem projekt i S:t Petersburg, i början av 2008 hade 21 ungdomsmottagningar öppnats i samma stad.

Gränstrakterna mot Norden är särskilt hårt drabbade av hivspridningen, i Karelen konstaterades 2005 ett rekord i antal nya hivfall. Så vi kan inte och får inte blunda ocg säga att den stora ryska björnen får fixa det här problemet på egen hand. Problemet är även vårt eget.

"Under Sovjettiden hette det att ryssarna inte hade sex"

onsdag 17 september 2008

En hyvens man!

Här om dagen pratade jag med en hyvens man. Han kallade mig in på sitt kontor för att prata med mig. Samtalet gällde min bloggartikel "Ny kommunchef sökes", som han inte tyckte om. Först blev jag väldigt misstänksam och gick direkt i försvarsställning med alla "vapen" i högsta hugg. Jag är nämligen inte van vid att någon ger mig rak och öppen kritik ansikte mot ansikte, öga mot öga. Jag är van att bli omtalad bakom min rygg utan någon chans att vare sig få bemöta kritiken eller att få ge min version av det hela. Innan denna tuffa och ärliga karl hade fått pratat färdigt hade jag bett honom ställa sig i kön om han ville skälla ut mig. För det har många gjort; skäll, slag och hot är jag van vid. Bränt barn skyr elden, det är ett talande ordspråk. Att någon lugnt och sansat framför kritik mot något jag har sagt eller gjort direkt till mig, det händer nästan aldrig.

När jag hade kläckt ur mig halva mitt "artilleri", tittade han bara vänligt på mig och sa: "Du får gärna sätta dig ner". Halvt chockerad satte jag mig lydigt ner på den närmsta stolen. Han tittade mig rakt in i ögonen och fortsatte lugnt att säga det han ville ha sagt. Det kom inga kränkande eller nedlåtande ord från hans mun. Han behandlade mig som en jämlika. En rejäl herre med båda fötterna i myllan.

När jag flyttade till Sverige 1993 sa en av mina bästa vänner, han som känner mig bäst av alla, att jag nu kunde slappna av och lägga ner mitt försvar. Efter att ha kämpat mot de norska myndigheterna helt sedan jag var 12 år, en David mot Goliat kamp, kunde jag äntligen få leva i fred, trodde han. Det blev inte så. Jag har verkligen behövt min "bataljon" även här. Mina första 12 år här i livet sade jag inte ett ljud, jag höll mig för mig själv. Var i ladugården hos djuren eller i skogen. Jag skrev dikter och sjöng mina favoritsånger. När jag blev föräldralös som 12-åring var jag tvungen att börja tala för att överleva. Som vuxen har jag åter lärt mig att älska tystnaden, skogen och naturen. Flera dagar i veckan går jag ut i skogen. Livet gjorde mig till en krigare. Jag är van att bli angripen och jag är duktig på att försvara mig, fast jag alltid blir sårat innerst inne. Därför blir jag så lycklig och häpen när någon behandlar min som denna politiker gjorde här om dagen. Han tillhör de sällsynta, i alla fall av de jag har mött, som inte vill vare sig fäktas, slåss eller vara elak. Karlakarlen borde klonas.

Mina vänner behandlar mig självklart mycket bra. Detta handlar om personer jag har mött/möter på den offentliga arenan. De som dömer en utifrån tidningen och liknande.

tisdag 16 september 2008

Emils beställning.

Köttfärspaj och grönsakspaj med fetaost.
















Den som fyller år får välja vad som skall serveras; det är en tradition vi har. Emil har valt köttfärspaj och grönsakspaj med fetaost. Emil var min assistent under de fyra timmar det tog mig att göra dessa pajer. Till dessert har han beställt äppelpaj som jag kommer att göra på egna äpplen och vispgrädde. Den gör jag efter att gästerna har kommit, för den skall vara rykande färsk. Det har sonen bestämt.

Emil Zacharias Urtegård 15 år!

Fastrarna Oddny och Ingeborg, min son Emil, jag och farbror Leif.
















I dag fyller mitt yngsta barn, Emil, 15 år. Gratulerer med dagen, som vi säger i Norge. På bilden har mina fastrar, min farbror och jag norska folkdräkter på oss. Bilden är tagen på Emils konfirmation tidigare i år.

Hipp, hipp HURRA för Emil i dag.

onsdag 10 september 2008

Spanien i mitt hjärta!

Här badar jag i saltsjön i Torrevieja.
















Sent i går kväll kom jag och Pontus hem efter en fem dagars vistelse i Torrevieja i Spanien. Har varit där och firat en väninnas 50 årsdag. Hon och hennes man har hus i Torrevieja. Vi fick även prova på golf för första gången, en födelsedagspresent våra vänner gav oss när vi fyllde 40. Jag har alltid sagt att jag aldrig skall prova på någon "moderatbandy", men man skall aldrig säga aldrig. En vacker, ung spanjor gav oss en timmes lektion i hur man svingar den där golfklubban. Golfvärlden är en egen värld upptäckte jag, med en massa begrepp jag i alla fall inte har hört förut. Dagen efter gick vi alla fyra två runder på en niohålsbana, det tog flera timmar.

Det var skönt att få bada i saltsjön, som låg precis nedanför deras hus. Dit gick vi flera gånger. Att flyta i det salta vattnet var en obeskrivligt skön upplevelse. Den rosa färgen på saltsjön var häftig. Det var minst 30 grader varmt varje dag vi var där. I dag har jag gått en mil i skogen i snabb takt, tillsammans med två kompisar, för att få upp värmen i kroppen. I morgon kommer jag att elda i kakelugnen!

Jag älskar att åka till Spanien. Det vackra språket och de underbara människorna där är det alltid lika förtjusande att få förnimma.

PS: Boktips; på flyget hem från Alicante läste jag "Natten innan de hängde Ruth Ellis", skriven av författaren Margareta Strömstedt. Nerikes Allehande skriver att boken är "En oemotståndlig läsupplevelse". Jag håller med; en läsvärd och tänkvärd bok :DS

onsdag 3 september 2008

Vad är en vän?

Vad är en vän? Vem är din vän? Det är en fråga jag har ställt mig i dag. En vän är som en mamma brukar vara. En vän älskar dig mest när du förtjänar det minst, det är då du behöver det bäst. Vänner kommer och går, familjen den består. Det ligger mycket i det ordspråket. Vad är du beredd att göra för en vän? Jag är beredd att gå genom vatten och eld för en riktig vän, när som helst, hur som helst och vart som helst. Jag har inga vänner som skulle utnyttja den viljan och det modet. Jag är trygg som vän och med mina vänner. Dock har jag genom livet fått omvärdera min syn på vänskap. Att bli sviken av en vän gör ont. Det går att förlåta, men inte hur många gånger som helst och inte för vad som helst. I nöden prövas dina vänner, det är ett som är säkert!

JAG GÖR DET BÄSTA JAG FÖRMÅR,
DET ALLRA BÄSTA JAG KAN; OCH
JAG TÄNKER FORTSÄTTA ATT GÖRA
SÅ TILL SLUTET. OM DET DÅ GÅR
BRA FÖR MIG, BETYDER DET
INGET OM MAN TALAR ILLA OM
MIG. OM DET GÅR DÅLIGT FÖR
MIG TILL SLUT, SÅ SKULLE TIO
ÄNGLAR SOM GÅR GOD FÖR MIG
INTE GÖRA NÅGON SKILLNAD.

Abraham Lincoln (1809-1865)


PS:Den som är god vän med alla, är inte vän med någon:DS

tisdag 2 september 2008

Ny kommunchef sökes!

I bland är det dags att packa ihop och gå vidare här i livet. Sådant brukar man känna bäst själv, men vissa vet liksom inte om det och behöver därför en knuff åt rätt håll så att säga. Vad mig anbelangar så är Strängnäs kommun färdig med kommunchefen; han borde söka sig vidare till någon annan plats, någon annan stans och det helst i går. Mitt tålamod är slut, mina förhoppningar är krossade, förstörda och kan aldrig någonsin återuppstå. Tyvärr kan jag inte än berätta varför det är på detta viset, men tids nog kommer det att komma fram. Jag hoppas dock att det, i god tid innan dess, är färdigt med dumheterna; att tjänsten som kommunchef i Strängnäs kommun är utannonserad. Det finns gränser för vad vi normala, dödliga och känslosamma individer tål och accepterar; för min del är den skiljelinjen passerad för länge sedan. Att se andra lida är för några av oss hjärtskärande. Det gör ont! De människor jag respekterar och högaktar just för att de är starka individer, med ett stort rättvisepatos inom sig, får ingen kränka utan att jag protesterar, så enkelt är det.

GE OSS NÅDEN,

att våga utföra
det vi vet måste göras.
Låt oss inte tveka på grund av bekvämlighet
eller rädsla för vad människor säger
eller för att rädda vårt eget skinn.
Stora uppgifter väntar oss-
att befria kvinnor, att uppfostra barn,
att övervinna hat och våld och fattigdom-
allt detta och mer därtill.
Men uppgifterna kräver arbete
och stora uppoffringar.
(Må vi finna ett sätt att möta utmaningarna!)

W. E. B. Du Bois (1868-1963)

måndag 1 september 2008

Stadsvandring i Trosa.

Liselott Hagberg (fp) och jag.
















I lördags åkte jag till Trosa tillsammans med min väninna Lena Alun (fp) från Eskilstuna. Folkpartiet i Sörmland hade sitt sommarmöte i Trosa med partimöte, torgaktiviteter och guidad statsvandring. Jag var den enda från Strängnäs där och jag är inte ens folkpartist. Men, jag hjälpte till så gott jag kunde. När vi gick runt på det lilla torget i Trosa och ställde frågor till trosaborna sa jag att jag hade åkt helt från Strängnäs för att känna trosainvånerna på pulsen. Alla jag frågade ställde snällt upp. Solen sken och alla var glada. Till min stora glädje så träffade jag en norrman, Johan, han är aktiv folkpartist från Nyköping. Vi pratade norska och sjöng några strofer från norska sånger vi kom ihåg. Liselott gjorde ett strålande intryck; en kompetent, förtroendeingivande och trevlig politiker. Liselott Hagberg är riksdagsledamot för folkpartiet, 3:e vice talman och ordförande i länet.
Trosa är en pärla i Sörmland, ingen tvekan om det!

Ett militärmuseum i Strängnäs.

Bilden är tagen av Nils-Gunnar Westerberg på strangnasjournalen.se














Margit Urtegård på en stridsvagn (pansarskyttevagn)!

Oktober 2008 skall kommunstyrelsen ta beslut om att sälja mark till stiftelsen Sörmlands militärhistoriska samlingar. Stiftelsen vill bygga ett försvarsfordonsmuseum vid E 20 öster om Härad. Därför var ett 30-tal politiker och tjänstemän inbjudna att titta på området och planerna fredagen den 29 augusti. Jag var där.

Jag gjorde lumpen i armen i Norge, så gröna fordon är inget nytt för mig. Vi var 4 tjejer och 160 killar i våran bataljon och vi var mellan 18 och 24 år gamla. Sörmlands regemente har en 400-årig historia som arbetsplats så det är klart att det är intressant och kul för oss om vi får ett försvarsfordonsmuseum här. Dock har jag svårt att tycka att Strängnäs kommuns skattebetalare skall subventionera priset för marken till detta ändamål, oavsett hur angeläget det än måste vara.