torsdag 31 juli 2008

20 000 läsare!

Margit med pelargoner!





















Har strax 20 000 läsare på denna blogg, sedan början på majmånad 2008. Vill härmed tacka alla mina läsare. Samtidigt vill jag lova att jag kommer att fortsätta att ha en blandad kompott på min blogg. Politik och personliga upplevelser och tankar kommer jag att skriva om även framledes. Det är kul med debatt. Det är roligt med dynamiken, som ni läsare har skapat på min blogg. Tack alla!

DET STORA ÄR INTE ATT ALDRIG MISSLYCKAS
UTAN ATT RESA SIG VARJE GÅNG MAN FALLER.
Kinesiskt ordspråk

tisdag 29 juli 2008

Maria von Beetzen.

I dag har Maria von Beetzen ett bra inpass i Eskilstuna-Kuriren:

”Vi tror på Dig”
Alex Voronov efterlyser liberalt nytänkande i sin lördagskrönika. Nyliberala kretsar betraktas av honom som slentrianhöger "som uteslutande intresserar sig för ekonomiska frågor som lägre skatt och avregleringar".

Enligt min mening behöver vi inte lyfta blicken särskilt långt för att hitta ett liberalt nytänkande som på ett unikt och välgörande sätt håller på att vitalisera det svenska samhället. En förändrad skattepolitik måste inte vara en fråga om att gynna redan välbeställda. Alliansen har framförallt en annan människosyn än tidigare s-regeringar. Den gamla regeringen signalerade: "Var inte orolig lille vän, du skall inte behöva kämpa för att leva, vi tar hand om dig, rösta på oss!" Den nya regeringen säger i stället: "Faller du så når våra armar dig, men du är i grunden stark, du kan växa och nå längre om du vill, vi tror på Dig!"

Med riktade skattelättnader har regeringen systematiskt uppmuntrat de breda folklager vars arbete samhällets grundvalar vilar på. Biståndspolitiken har också förändrats. Hjälp till självhjälp prioriteras, företagsamhet och samarbete mellan länder stimuleras . Att göra människor eller länder beroende av bidrag, det förminskar i stället för att utveckla.

Maria von Beetzen (m)

När jag var 12 år blev jag föräldralös. Innan pappa dog var jag en duktig och positiv tjej. Min mattelärare tyckte att jag skulle bli forskare inom matematik, då det var ett ämne jag mästrade väl. Min gympalärare ville att jag skulle satsa på friidrotten, då det var något jag också tyckte om och var bra på. När min pappa dog, från den ena dagen till den andra, blev jag ett offer. Jag blev en journal hos de sociala myndigheterna. Från den ena dagen till den andra, blev jag en annan Margit. I klorna på socialtjänsten kunde jag inte längre bestämma eller tänka själv; de visste alltid bäst. Det tog mig ett halvt liv att återfinna min egen styrka (efter otalige institutionsplaceringar) och min egen självkänsla. Vi pratar om välfärden. Välfärd för vem? Att färdas väl i livet är inte detsamma som att den stora ofantliga offentlige sektorn alltid är eller har rätt. Smaka på orden att färdas väl. En individ måste få välja och tänka själv, ingen tjänar på att en individ blir fråntagen sin egen vilja, sin egen identitet eller för att spetsa till det: sitt eget liv!

Så för mig är Maria von Beetzens ord: "Vi tror på dig", som vacker musik i mina öron. Det är något jag försöker förmedla till de utsatta tjejer jag arbetar med i dag: "Jag tror på er!!!"

Citat från nättidningen:
"Nytänkande?
Bra att "högern" tänker om och med "omtanke" i bagaget närmar sig den politik som alltid har kännetecknat Sveriges socialliberala parti - Folkpartiet liberalena.
Tänkande nyliberaler välkomnas bland oss redan etablerade liberala nytänkare.
Välkomna till mittenblocket.
"De som är starka måste också vara snälla"!
Vi socialliberaler vill förebygga att människor "faller" genom att i tidiga skeden se individens behov och möjligheter.
Sociala reformer och äkta socialt ansvar - utan förlamande socialism, är ett av socialliberalernas mantran.
Fritt företagande uppmuntras - självfallet!"

Harpokrates

söndag 27 juli 2008

En solskenshistoria!!!

På början att detta år rasade jag i vikt, gick ner 17 kilo. Det blev för tufft för mig då en pakistansk kollega av mig på Hallanstalten anklagade mig för rasism, med resultatet att jag blev avstängt från mitt arbete, med full lön, i maj.

Min kompis, Tommy, arbetar på Fridegård i Eskilstuna. Det är ett statligt SIS/LVU-hem för flickor mellan 12 och 16 år. Tommy berättade för sin chef att jag var som klippt och skuren för att kunna arbeta på flickhemmet. De ringde mig och bokade in en intervju. Jag åkte dit i slutet av maj. Under intervjun berättade jag om konflikten jag har med min arbetsgivare, kriminalvården. Fyra timmar efter att jag hade träffat personal på Fridegård, ringde en av de hem till mig och sa att de gärna ville att jag skulle bli timvikarie där. Jag blev så lycklig, rörd och överväldigad att jag grät i timmar efteråt. Tänk det finns nog en Gud och definitivt finns det änglar; jag har precis träffat flera av dem!

När jag var 15 år bodde jag ett år på ett flickhem i Norge. Då bestämde jag mig för att när jag blev stor skulle jag utbilda mig till socionom och öppna ett flickhem. Jag blev inte socionom, jag utbildade mig till beteendevetare/sociolog i stället. Inte heller har jag startat ett flickhem, däremot har jag arbetat på ett i snart två månader. Det var tufft de första dagarna jag arbetade där, alla intryck som gav så starka associationer inom mig, tog mycket kraft. Det fanns till och med en liten flicka där som var exakt som jag var när jag var omhändertagen som tonåring; det var som att möta sig själv i dörren, häftigt! Det är den bästa arbetsplats jag någonsin har jobbat på. All personal är urgulliga, kompetenta och lyhörda. Tjejerna som bor där är goa, de är ungdomar som behöver kärlek, vägledning och gränser, precis som alla andra barn och unga.

Nu ber jag inte längre om styrka när jag ber kvällsbön. Jag tackar för att han skickade dessa änglar till mig, när jag som mest behövde dem.

lördag 26 juli 2008

Paul Potts.

Margit, Peo och Ann-Sofie.
















I går kväll var min man, Pontus, och jag och lyssnade på Paul Potts i Sundbyholm. 4200 personer hade samlats på gräset framför Sundbyholms slott för att lyssna på den brittiske operasångaren. Pontus och jag hade fått biljetten i julklapp av vår dotter Margarita.

Efter slottskonserten träffade vi Ann-Sofie och Peo Wågström, som också hade lyssnat på konserten. Utanför deras gulliga stuga de hade hyrt vid hotellet, satt vi ett par timmar och hade en intressant diskussion över ett glas vin. Kul med nya vänner.

torsdag 24 juli 2008

Papporna behövs!

I dagens ledare "Är skilsmässa fel?", diskuteras gårdagens DN-debatt "Det bästa för barnen är att minska skilsmässorna" Citat från ledaren: "Men i debattartikeln citeras Anna Sarkadi vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet: "Vi fann att barn som haft en engagerad fadersfigur rökte mer sällan, kom längre i sin utbildning, råkade mer sällan i klammeri med polisen och fick goda vänner av båda könen."

Efter att ha arbetat 8 år inom kriminalvården, mött otaliga intagna och läst en ansenlig hög med akter/journaler, kan jag bara säga att jag inte håller med ledarskribentens invändning mot just detta resonemang/åsikt. Vid skilsmässor har det varit och är i stor utsträckning fortfarande mammorna som har tagit och tar det största ansvaret för barnen. Utan att ha fört någon statistik över detta, så är i alla fall min uppfattning att mycket av problemen hos barn/unga som kommer på glid i samhället ofta har att göra med att de har saknat en närvarande pappa. Det är inte sällan förekommande att pappan bara träffar sina barn varannan helg och på semestrar, vid en skilsmässa. Det är för sällan för att kunna upprätthålla papparollen, tror jag. Sen när barnen kommer i tonåren blir kompisar och fritidsintressen det viktiga och då är det inte ovanligt att man hoppar över "pappahelgen" allt oftare. Debattartikelns kärna är: "Varje år är 45 000 barn med om en separation. Vart tredje barn förlorar den nära dagliga kontakten med en av de personer de älskar mest, oftast pappan. Par som skiljer sig tror ofta att det som då verkar vara bästa lösningen för dem också är bäst för barnen. Men det är en myt som inte stämmer med verkligheten."

Flera intagna, jag har pratat med, har berättat om hur besvikna de var/är över att deras pappa mer eller mindre bara försvann, när deras föräldrar gick skilda vägar och att deras mamma inte orkade med dem. Det blir en dubbel bestraffning på något sätt, pappa borta och mamma dubbelarbetande.

Det är för lätt att skilja sig i dag eller rättare sagt folk ger upp sitt äktenskap för fort och för lätt. Jag vill dock inte räkna in dysfunktionella äktenskap, där det finns missbruk, misshandel med mera, i denna debatt. Vi måste förstå, att folk väljer att lämna sådana förhållanden både för sin egen och för sina barns skull. Det står i DN-artikeln: " Ny forskning visar att skilsmässa är bäst för barnen bara då föräldrarna bråkar och slåss." Något jag också tror stämmer. Det framkommer i artikeln, att så är det enbart i var tredje skilsmässa.

Att pappan många gånger inte tar sitt rättmätiga ansvar för barnen, när de lever tillsammans med mamman är något vi ständigt får höra. Lika ofta talas det om, att pappa försvinner helt eller delvis vid skilsmässa. Barn behöver båda sina föräldrar. Att staten borde komma med incitament för att göra det lättare, för familjer att hålla ihop är nog ingen dålig idé. Jag är ingen anhängare till att staten skall ta makten över våra liv. Samtidigt är jag mycket medveten om, att systemet och de traditionella strukturer vi lever i påverkar oss oerhört mycket. Kan staten göra något för att stötta kärnfamiljerna mera, borde man göra det.

Det handlar också ytterst om en klassfråga, något artikelförfattarna understryker: "Skilsmässor är också en viktig orsak till att fattigdom och klassklyftorna ökar i vårt samhälle. Värst drabbas barn till lågutbildade föräldrar som skiljer sig mer än alla andra. Trots denna kunskap har samhället inte gjort mycket för att förebygga separationer. I stället har det blivit enklare, snabbare och billigare att skiljas."

I EK-ledaren ställer man frågan: "Vem har sagt att man måste ha två barn, bil, hus och sommarstuga samtidigt, plus en utlandsresa om året?" Min motfråga blir: "Vem har sagt att det är något fel på det?" Intagna, som är trötta på den kriminella banan, kan ofta säga: "Tänk om man hade haft ett vanligt Svenssonliv!" De vill ha villa, Volvo och vovve!

Citat från nättidningen:
"Såväl ledare....
....som Alf Karlmans kommentar är riktigt bra. Såsom innehavare av oskilda föräldrar samt dessutom varandes separerad från min dotters mor så vet jag hur det kan gå och inte gå. Livet är som Karlman så väl påpekar inte vare sig så enkelt eller så lätthanterligt som i litteraturens värld. Det är kanske ingen slump att många religiösa samfund vägrar sitt prästerskap umgänge med det andra könet. Livet blir kanske för jobbigt med både äkta hälft och en gud att ta hänsyn till..."

PW

måndag 21 juli 2008

En rumphuggen respekt!

Dra mig baklänges in i fågelholken, tänkte jag, när jag läste SvD i dag! Diplomaten Ingmar Karlsson anser att sparkraven håller på att knäcka hela UD:s förvaltning. Han anser därför att utrikesminister Bildt borde ta finansminister Borg i hästsvansen. Vad är då detta? Vilken rumphuggen respekt från en tjänsteman på hög nivå! Vad hade han sagt om Borg var skallig? Hade han bett Bildt klappa Borg på hjässan då eller?! Karlsson säger: "Jag tror att många hoppats på att Bildt skulle ta Borg i hästsvansen." Oavsett var den här UD-mannen befinner sig i världen, skicka hem honom! Sådana respektlösa personer borde arbeta med annat, än att representera Sverige ute i världen. Karlssson får gärna sjunga ut, men han borde göra det med lite hyfs i kroppen. Något han nu visade att han inte är kapabel till. Jag vet hur förnedrande det är att någon drar en i håret, det är ett otyg som högt uppsatta tjänstemän inte borde ägna sig åt! Skärpning!!!

söndag 20 juli 2008

Winston Churchill.

Winston Churchill formulerade politikens främsta sanning när han sa:

"Kapitalismens inneboende last är den ojämna fördelningen av rikedom; socialismens inneboende förtjänst är den jämna fördelningen av fattigdom."

Dick Erixon skriver på sin blogg: "Jag tror också det var Churchill som berättade historien om vad fäder säger till sina söner när någon åker förbi i en limousine. Den kapitalistiske fadern vänder sig till sin son och säger “Om du arbetar hårt kan det bli du”, medan socialisten säger till sin son “Vi måste ta hans rikedom och göra honom som oss”."

Intressant formulerat, tycker jag. Något att tänka på. I Sverige är det Jantelagen som styr mycket; "du skall inte tro att du är något".

Niklas Wykman skriver på sin blogg: "I tidningarna kan man i dag läsa att kärnan i socialdemokraternas nya jobbpolitik är att höja bidragen för dem som inte jobbar. Det är inte en ny jobbpolitik, det är samma gamla bidragspolitik."

Sverigedemokraterna.

Lotta Grönblad (s) ställer frågan hur vi skall bemöta sd? Hon skriver på sin blogg: "Ett sätt att motverka dem på måste vara att lösa upp blockpolitiken. Därför är det allvarligt med den "beröringsskräck" till S som en del på den borgerliga sidan visar upp. Inte minst här i Strängnäs har de gjort det. Det blocköverskridande samarbetet i Strängnäs har fått kritik högerifrån. En kritik som närmast kan liknas vid skräck att samarbeta med partier över blockgränserna."

Jag förstår inte helt Lottas resonemang. Sd har väl inte kommit till på grund av blockpolitiken?! Att de växer/ökar i opinionsundersökningar har väl heller inte något med blockgränserna att göra?! Sd är ett missnöjesparti. Att de får fler och fler sympatisörer har med folks ökade missnöje att göra; missnöje med sakernas tillstånd så att säga. Hur löser vi det? Ett sätt är att åtgärda problemen med utanförskapet och de stora integreringsproblem vi har i Sverige. Det är ett komplicerat problem, men det går att lösa, tror jag.

Roger Svensson skriver klokt på Lottas blogg: "Bara att erkänna, det är Sd som sitter med alla trumf på hand, vad än de etablerade partierna tar sig till så kommer Sd ut som vinnare. Börjar man samarbeta över blockgränserna för att hålla Sd utanför så kommer de ju i praktiken att framstå som det enda partiet i opposition mot ”etablissemangets” korrupta riksdagsparti som i desperation gör vad som helst för att behålla makten och sina privilegier, det om något lär gynna Sd …" Han har en poäng, det blir ett problem om vi målar fan på väggen och skapar en situation "vi mot dem". Då kommer flera som känner sig utanför att rösta på just sd.

Hur bemöter vi sd? Som vi bemöter alla andra politiker så klart, vi möter dem i den politiska debatten! Vi argumenterar mot dem som vi gör mot alla andra åsiktsmotståndare. Varför skulle vi misslyckats med det?! Det är kunskapsbrist och mindre belåtenhet, som ligger bakom folks behov av att hitta syndabockar i samhället. Sd vill lägga skulden till allt elände på invandrarna. Det är väl inte svårt att hitta argument för att det inte förhåller sig på det viset? Sen har jag svårt att förstå varför vissa ledarskribenter, såsom Alex Voronov, med flera, utmålar sd som valets vinnare två år innan valet har ägt rum? Vadå detta? Har vi kapitulerat från vårt ansvar? Tror vi inte på vår egen politik? Vi får nog skärpa oss och bestämma oss för att ta debatten med alla icke-demokratiska politiker och partier. Att utse de som vinnare är ju helt patetiskt. Nej, ta debatten och visa att sd har fel. Det är det enda rätta att göra!

Väljarna vill ha tydliga besked. Blockgränserna ingår i det beskedet!

Citat från nättidningen: "Högerpopulister?
Att kalla sverigedemokraterna för högerpopulister är ett unket skämt. LÄS deras partiprogram. De förespråkar i princip vanlig sossepolitik med en dos xenofobi. De är ungefär lika mycket högerpopulister som miljöpartiet.

Låt oss få klart en gång för alla att xenofobi och främlingsfientlighet INTE är höger. Det är nåt som kan kombineras med all politik på höger- vänsterskalan."

Rob


PS: Man kan ju hoppas att det är ett unket skämt från Alex Voronov; att kalla sverigedemokraterna för högerpopulister. Men, för oss som känner Alex Voronov, så tror vi att han menar dödsallvar med sin beskrivning, tyvärr! Att kunna skämta är inte Voronovs starka sida:DS

Citat från nättidningen: "Noterar också att fyra kommentarer på denna ledare inte har publiceras (vilket syns i marginalen under "mest kommenterade"). Under artikelserien om nazizmen togs en massa kommentarer bort. Säkerligen finns lagar att följa, men jag känner en oro för att en censur sker som i slutändan gangnar sd. Vi måste våga debatten. Det är uppenbart att utfrysning inte är rätt väg."

Alexandra


PS: Ja, det är oroväckande om Alex Voronov har börjat med censur också, vad kommer härnäst?!:DS

lördag 19 juli 2008

GRATTIS MARGARITA!!!

Margarita Urtegård 22 år.





















I dag ringer min dotter Margarita hem från Danmark, där hon är på semester med kompisar. Hon har just fått veta att hon har kommit in på högskolan i Molde i Norge. Hon är jättelycklig. Flyttlasset går till Norge i början på augusti. Margarita skall bo hos goda vänner 100 mil härifrån. Gissa vem som kommer att åka oftare hem till Norge nu! Jag är så stolt och lycklig över att min dotter har valt att studera vidare. Min pappa sa alltid att kunskap är makt. Jag har sagt till mina barn att det enda de kan vara säkra på att ingen någonsin kan ta ifrån dem är kunskap. Nelson Mandela lär ha sagt: "Utbildning är det mäktigaste vapnet för den som vill förändra världen." Jag kommer att sakna min dotter jättemycket; det gör ont när knoppar brister, men jag är lycklig på hennes vägnar. Tusen grattiskramar Margarita och lycka till!

PS: Som Liberala Kvinnor har skrivit på ett vykort: "Pojkvänner kommer och går. Akademiska poäng består!":DS

fredag 18 juli 2008

Nelson Mandela, 90 år i dag.

I dag fyller Nelson Mandela 90 år.
Han befriade Sydafrika från apartheid, vann Nobels fredspris och ses av hela världen som godheten personifierad.
Apartheid infördes formellt i Sydafrika den 7 juli 1950. En politik som gick ut på segregation mellan vita och svarta. Sharpevillemassakern 1960, där 69 personer dödades och 180 skadades, gjorde att världen fick upp ögonen för apartheid och började fördöma den.

Den 5 augusti 1962 greps Nelson Mandela och 1964 dömdes han till livstids fängelse för högförräderi. Nelson Mandela satt i fängelse i 27 år, han kom ut ur fängelset 1990. Per Wästberg, en av Mandelas närmaste i Sverige, berättar (SvD 2008-07-18): "Ingen har hört Mandela privat eller offentligt yttra ett ord om hämnd - han såg bara framåt. Världen häpnade." Nelson Mandela har ärvt sin orubbliga känsla för rättvisa från sin far. När jag läser om Nelson Mandela, tänker jag på Sokrates, som också var beredd att dö (och dog) för det han trodde på och kämpade för. Frihetskämpen Mandelas huvudtema har under hela hans livstid varit rättvisa och tolerans. Hans självuppoffring och integritet har påmint oss alla om att moralisk storhet kan vara levande verklighet, säger Wästberg. Nyckelordet är förlåtelse och leder mig till nästa person jag vill skriva om här i dag:

Christina Doctare, läkare, författare och samhällsdebattör, hade jag förmånen att få träffa på Gotland under politikerveckan. Hon föreläste om:
"Är förlåtelse möjlig?" Christina Doctare har haft flera internationella uppdrag i krigssituationer och var den som först rapporterade om de systematiska våldtäkterna i krigets Bosnien. När hon, framför sina åhörare på Gotland, berättade att hon ringde hem till sina två söner i Sverige och bad dem förlåta henne i fall hon blev dödad på grund av det hon nu måste berätta för världen, grät många av oss. Det var så starkt och gripande att hon var beredd att offra livet för de våldtagna kvinnorna, som andra läkare tidigare hade missat eller vägrat se. Hon levde under dödshot i flera år efter sitt avslöjande. För henne är förlåtelse och försoning en guddomlig gåva vi alla har i oss. Det gäller att ta fram den. Jag gick på flera seminarier under Almedalsveckan, Christina Doctare gjorde starkast intryck på mig. Smaka på ordet förlåtelse, en nödvändig gåva vi borde använda oftare.

Citat från tidningen Dagen: "Nelson Mandela fyller 90 år i dag. Hans främsta arv är förlåtelse och försoning. Mandela har sagt: - Från det ögonblick resultaten kom in och det var uppenbart att ANC skulle bilda regering, såg jag det som min uppgift att predika försoning, att lägga band på landets sår, att frambringa tillit och förtroende.Det var 1994 som Mandela yttrade de orden. Sydafrika hade just kastat av sig apartheid-oket, och landets befolkning hade närmast yrvaket köat till valurnorna för att för första gången få vara med och bestämma över sitt eget öde."

tisdag 15 juli 2008

Anna Hallberg i DN.

Dagens citat, av Anna Hallberg, i kulturdelen i DN 2008-07-11:

"Till alla samhällsmedborgare som har det lite trassligt med jämställdheten vill jag därför bara säga: Håll käften. Skilj dig, skjut dig, sköt dig eller skärp dig men öppna för allt i världen inte munnen. Du kommer att avfärdas som gnällig."

Detta skriver Anna Hallberg efter att hon har läst en artikel i Expressen, skriven av Ann Heberlein. Ann Heberlein tycker vi kvinnor gnäller för mycket och då särskilt medelklasskvinnorna. Hon skriver: "Nä, tacka vet jag Charlotte Perrelli. Hon är my hero. I kväll, Charlotte, när barnen sover och solen går ner över Österlen och jag sitter ensam vid mitt rangliga trädgårdsbord under plommonträdet då höjer jag en skål för dig och din skilsmässa. Charlotte har nämligen fattat något som majoriteten av de bortskämda svenska medelklasskvinnorna inte tycks förstå: Vi är fria. Fria!"

Jag undrar vems ärenden de går, de här kvinnorna, som vägrar se jämställdhetsproblemen?

Sen undrar jag varför det ofta kallas för gnäll när kvinnor yttrar sig? Det är väl aldrig någon som säger att en karl gnäller när han framför sin åsikt?! Det är väl en förlegad syn på kvinnan, att hon skall tiga i församlingen? Tacka, vet jag, att det finns kvinnor, som Anna Hallberg, som törs belysa denna fråga.

lördag 12 juli 2008

Statsministern Fredrik Reinfeldt (m).

Utanför huset vi bodde i på Gotland.
















Först vill jag rikta ett stort "tusen tack" till våra husvärdar på Gotland, Anneli och Hasse. Fenomenalt trevliga och gästfria husvärdar har vi haft och vi kommer gärna tillbaka nästa år.

I går kväll lyssnade vi på Fredrik Reinfeldt, statsminister tillika partiledare för moderaterna. Hans tal var definitivt det bästa tal vi hörde på Gotland. Ett politiskt geni, är vad jag vill kalla Fredrik Reinfeldt. 11 800 gånger hade han fått frågan om hur han ser på de sjunkande opinionssiffrorna för alliansen, berättade han. Det är inte bara opinionssiffrorna som sjunker, påpekade Reinfeldt. Arbetslöshetssiffrorna och skatterna sjunker också, statskulden minskar och utanförskapet blir mindre, med mera. Reinfeldt var en strålande talare och hade ett budskap till alla. I Sverige ser vi av tradition enhetligt på det mesta t e x pensionärer. Man kan inte bulta ihop människor i en grupp på det sättet, påpekade han. Vi är alla individuella. De flesta äldre är friska och många av dem vill fortsätta arbeta efter fyllda 65 år, fortsatte statsministern. Varför skall de inte få det då?! Själv har jag en svärfar, på 74 år, som arbetar som busschaufför. Han har varit brandchef i Södertälje och när han gick i pension, så saknade han att ha ett arbete att gå till. Vilken samhällsinsats han gör! Gamla människor är en tillgång, de har levt länge, har livsvisdom och en klokhet vi kan lära mycket av. Samhället måste vara flexibelt och tolerant. Människor är inga maskiner vi skall eller kan göra avskrivningar på, när de kommer på ålderns höst. Det är ett västerländskt problem hur vi ser på äldre. Att Reinfeldt lyfte fram de äldre som en tillgång och resurs, visar hur klok han är.

Per Gudmundson, SvD, skriver: "1214 kronor mer i månaden efter skatt. Sedan regeringen tillträdde har en sjuksköterska som tjänar 27000 kronor i månaden fått just det, tack vare jobbskatteavdraget. Och om moderaterna får som de vill kommer det beloppet att stiga till 1468 kronor i månaden efter årsskiftet, poängterade Fredrik Reinfeldt i Almedalen igår. Det skulle dessutom betyda att ungefär 20000 personer ytterligare – förutom de 90000 som redan gått den vägen – skulle gå från bidrag till arbete. En enastående reform. Men nästan ingen marknadsför den. Varför? Därför att opinionsbildarna inte är med på tåget. De skräms bort kontinuerligt."

Elaka tungor säger: "Maud Olofssons tal var inspirerande och Göran Hägglunds angrepp på sverigedemokraterna var tidsmässigt rätt och principiellt viktigt. Gårdagens skattebesked från Fredrik Reinfeldt och Anders Borg var förtroendeingivande. Men detta är enstaka ljusglimtar under en alliansvecka som saknade mål, riktning och samordning. En bortkastad vecka för regeringen."

Det var absolut ingen bortkastad vecka för regeringen, tycker jag. Den optimism, vilja att göra något och positiva framtidstro, jag mötte hos representanter för regeringen, under den veckan jag var på Gotland, tror jag att många flera upplevde och uppfattade också. Men, vill man, som Alex Voronov, se en regering bestående av mp, s och fp efter nästa val, så gäller det väl att såga sittande regering. Det är orättvist och inte trovärdigt!

fredag 11 juli 2008

Finansministern Anders Borg (m) med flera.

Oppositionsrådet Maria von Beetzen (m) och jag.
















Vi började dagen med att fika tillsammans med strängnäspartisterna Monika och Håkan Bertilsson. Senare på eftermiddagen var vi och minglade på segelbåten till Göran och Maria von Beetzen. Alla träffades på kvällen på Donners. Det har nu blivit ganska trångt med folk runt vårt bord på Donners, vi har fått många nya vänner under den veckan vi har varit här. Vi skulle gå hem och lägga oss tidigt i går, då vi skulle upp i ottan i dag för att lyssna på finansministern Anders Borg (m). Men, klockan blev 02.00 innan vi lämnade vårt favoritställe. Det var kjempegöy (jätteroligt) att mingla på Donners i går också. Några kändisar vi såg i går: Mats Knutson, SVT, Lars Adaktusson, SVT, Johan Hakelius, Margareta Winberg (s), Leif Pagrotsky (s), Björn Rosengren (s), Lill Lindfors, Maria Wetterstrand (mp), Göran Hägglund (kd), Alexandra Charles, Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholm, Lars Ohly (v), Maud Olofsson (c) och Solveig Ternström.

Finansministern Anders Borg (m) var enormt duktig och skicklig när han höll sitt föredrag i morse. Han har verkligen växt in i sin roll som finansminister med råge, han har pondus och självförtroende. Statsministern Fredrik Reinfeldt (m) var också där, honom skall vi lyssna på i kväll. I morgon åker vi hem till Strängnäs igen. Det skall bli skönt att träffa familj och vänner igen. Dock kommer vi att bära med oss de goda minnen, de deiliga människorna och alla positiva upplevelserna i våra hjärtan resten av livet.

torsdag 10 juli 2008

Tre norske jenter på Gotland!

Margit, Cecilie och Nina.
















I går kväll träffade jag Cecilie på Donners. Cecilie kommer från Ålesund i Norge. Hon var barndomsvän med min kusin Ann-Beate Urtegård. Cecilie och jag träffades på MKF:s (moderata kvinnoförbundet) ledarskapsutbildning för kvinnor 2002 (?). Hon bor nu i Borås och skall bli riksdagsledamot för moderaterna nu i september. Vi har inte sett varandra sedan 2005, så det var morsomt (kul) att träffa henne.

En politiker från Lidingö, som vi har pratat med flera kvällar i rad, kom bort till vårt bord i går. Han sa: "Jag tror det bor bara norskor/norrmän i Strängnäs, jag har varit här hela veckan och de enda jag har mött som kommer från Strängnäs, det är ni två norskor." Vi försäkrade honom att vi faktiskt är i minoritet i Strängnäs!

P J Anders Linder, SvD, har noterat av även Karl Rove har norska rötter. Linder skriver om Rove: "Efter ett lunchmöte får jag en pratstund på tu man hand. Om den norskättade Rove skulle vara den illasinnade manipulatör som belackarna påstår, så lyckas han dölja det väl. Han ser snarare ut som en docent i statsvetenskap än som Mörkrets Furste och är amerikanskt okomplicerad och pratbar."

onsdag 9 juli 2008

Henrik Schyffert var bäst!

Jan Björklund (fp) och jag.
















I går började vi dagen med att gå på ett seminarium "Kränkt i Guds namn - eller censurerad". Ett seminarium om yttrande- och religionsfrihetens möjligheter och gränser. I panelen deltog Göran Lambertz, justitiekansler, Helle Klein, präst och politisk chefredaktör på Aftonbladet, Elisabeth Sandlund, chefredaktör Dagen och Martin Tunström, politisk chefredaktör på Smålandsposten. Det var en spännande och givande debatt. Göran Lambertz hoppades på att vi i framtiden kunde hitta en global överenskommelse om vad och hur man får skriva om de olika trosuppfattningar och livsåskådningar i media med mera. Något som andra i panelen tyckte var en utopi. Kanske det, men en bra målsättning kan ge resultat till slut. Helle Klein tyckte värdefrågorna måste diskuteras öppnare och oftare. Jag håller med.

Senare på dagen gick vi på att seminarium om hållbar statsutveckling. Ett spännande tema, men talaren var tyvärr rena sömnpillret, så när jag hade slumrat till några gånger valde vi att gå därifrån. I en annan sal, i samma hus, såg jag Gudrun Schyman och frågade Nina om vi inte kunde gå dit i stället. Nina, som är väldigt intresserad av konst och arkitektur, svarade spontant: "Och du tror jag skulle byta ut ett seminarium om arkitektur till ett med Gudrun Schyman, glöm det!"

Efter att ha ätit gott på en restaurant, gick vi för att lyssna på Mona Sahlin. Först in på scenen kom komikern Henrik Schyffert, han var kjempemorsom (jätterolig)! Han tyckte socialdemokraterna skulle sluta att försöka ta över det här med valfrihet från de borgerliga partierna. Jag vill inte ha valfrihet, poängterade han, inte när det gäller elleverantörer eller något annat. Schyffert sa: "För mig räcker det med en plugg i väggen och en räkning som dimper ner i postlådan en gång i månaden!" Publiken skrattade gott och hjärtligt under den halvtimmen Schyffert pratade; vilken suverän underhållare!

Mona Sahlin var inte lika rolig. Men, hon är en duktig talare och retoriker. Sahlin är den bästa talaren vi har hört tills nu. Vi tror dock att Fredrik Reinfeldt kommer att vinna den tävlingen; när Nina och jag skall betygsätta partiledarnas tal.

Senare på kvällen hamnade vi på vårt favoritställe Donners igen. Där pratade vi med bland andra Niklas Ekdal, politisk redaktör på DN, Karin Pilsäter (fp) och Jan Björklund, partiledare för folkpartiet tillika skolminister. Björklund blev glad när han fick beröm av Nina för sin skolpolitik. Jag gav Niklas Ekdal beröm för att han, under mediemaktdebatten, entusiastiskt påpekade bloggarnas opinionsbildande roll och möjlighet att påverka samhällsdebatten. För honom var vi inget hot; bara ett positivt tillskott i debatten. Kul!

Så här skriver Niklas Ekdal, DN, rörande FRA-debatten: "Nu small det med besked, och det är uppmuntrande. Att bloggarna i ett läge tog både riksdagsmän och medier med storm innebar ju - tvärtemot vad som sägs i bekymrade debatter här - en välkommen comeback för gräsrotsdemokratin."

tisdag 8 juli 2008

Rapport från Gotland.

Ibrahim Baylan (s) och jag.
















Nu kommer jag att namndroppa igen, som Lotta Grönblad kallade det. I går var vi på ett seminarium om "Fred i Sverige - en diskussion om framtidens fred och säkerhet”. Moderator var Lars Adaktusson. Vi kom sent till seminariet och fick stå och trängas längst bak i salen, därför hörde vi inte så mycket av den debatten. Vi såg att Henrik Landerholm hade fått en mera gynnsam plats långt framme i lokalen, så då har i alla fall en från Strängnäs fått mera kunskaper i ämnet. Vi stod bredvid Peter Wolodarski, ledarskribent på DN, så det upptog en del av min koncentration. Först trodde jag inte att det var han, han såg så ung ut. Nina bekräftade med en nick att det var Wolodarski, som stod där.

Sen var vi och lyssnade på Maud Olofsson, centerpartiets ledare tillika näringsminister. Hon hade tagit med sig solen till Almedalen. Tidigare på dagen regnade det så mycket att vi gick och köpte oss gummistövlar. Maud Olofsson är en duktig retoriker med stor fingertoppskänsla för hur man talar till "bönder på bönders vis"; det gamla citatet från Erik Axel Karlfeldt beskiver hennes retorik bra, tycker jag.

I SvD skriver man på ledarbloggen så här:”Maud Olofsson fick halvdana betyg för sitt Almedalstal, men där fanns faktiskt en del passager som inte var så tokiga. Som när hon talar om att det behövs en annan attityd i det svenska samhället." SvD citerar från Maud Olofssons tal:

"Kort sagt, vi måste hitta fram till det ursprungliga.
Det som en gång fanns.
Till tron på oss själva. Och på vårt eget land.

Det är det jag kallar för värderingsskifte.
Ett skifte från överhet till närhet
från hjälplöshet till hjälpsamhet
från "inte-mitt-fel" till "jag har en uppgift"
från ängslan till frimod
från "någon borde" till "jag kan"."


På kvällen minglade vi på Donners, som nu har blivit tradition för vår del. Vi har vårt fasta bord där, med god utsikt över alla människor som rör sig i området. Många kändisar har vi sett och flera av de har vi även pratat med. Till exempel Erik Blix och Ibrahim Baylan. Baylan blev glad för att jag kallade honom f.d. skolministern och inte för den gamla skolministern. Och han ställde välvilligt upp på en bild till min blogg. Vi träffade tre reportrar från SVT, som vi diskuterade FRA-frågan med. Tre kunniga och diskussionsglada damer. En politiker från Lidingö, pratade vi också med, en socialdemokrat. Kvällen blev sen och det blev därför inget bloggande för min del i går kväll.

söndag 6 juli 2008

Mikael Persbrant och Mats Knutson!

Catharina Elmsäter-Svärd (m) och jag.
















Har varit och lyssnat på Mediemakt. Fredrick Ferderley, riksdagsledamot för centerpartiet, berättade om att han hade blivit hotad av en journalist innan FRA-omröstningen i riksdagen. Journalisten hade sagt: "Om du inte dyker upp här och deltar i programmet i morgon bitti, kommer vi att säga det här och det här..." Välkommen i klubben Fredrick Ferderley; journalister tror att de tillhör tredje statsmakten och är kungarna själv! I kväll fick vi dock veta, av Yrsa Stenius, allmänhetens pressombudsman, att media bara är fjärde statsmakten. Att media numera kallas för tredje statsmakten har att göra med att de agerar som domare oftare och oftare. När mediadrevet väl är i gång, är det knappt någon som kan försvara sig!

Nina och jag har använt tiden att speja in kändisar också. Nina frågade mig om jag hade sett Mikael Persbrandt. "Nej, var då?, frågade jag entusiastiskt. Han satt på uterestaurangen där nere, påpekade hon. Då måste vi gå förbi där igen, envisades jag, jag vill också se honom. Jag fick lova att jag inte skulle stirra på honom för mycket. Han satt där och såg lika bra ut som han gör i filmerna. När vi gick tillbaka till vårt hus, krockade vi nästan med journalisten Mats Knutson. Jag vände mig om av ren förtjusning. Knutson är Sveriges sötaste reporter. Han är inte bara söt, han är oerhört intelligent också. Kul har vi det i alla fall. Har även träffat Catharina Elmsäter-Svärd, numera landstingsråd i Stockholms län. Hon känner jag väl sedan jag var med i moderaternas kvinnoförbund, där hon var ordförande en tid. Hon är en fenomenalt duktig politiker.

Gotland here we are!

Nu har Nina och jag anlänt Gotland. Vi bor i ett charmigt gammalt hus mitt i Visby. Regnet droppar ner, men det är inte alls mycket. Vi hoppas dock på sol snart, nu när vi äntligen har pallrat oss hit till Gotland för första gången. Jag har redan sagt till vår husvärd att vi kommer tillbaka nästa år. Inför resan hit har jag köpt in min första egna dator, en rosa laptop. Tills nu har jag fått ärva andra familjemedlemmars avdankade datorer. Den senaste är över tio år gammal, det är tydligen mycket gammalt i teknikens värld. Modemet är med och kamera har jag i mobilen. Jag kommer att blogga flitigt härifrån. Min norska väninna, Nina, som har åkt hit med flyg från Ängelholm, åkte taxi in till Visby från flygplatsen tillsammans med tre journalister från Sydsvenskan. De frågade Nina vem hon arbetar för, vem hon skall representera här? ”Ingen”, svarade hon. ”Jag skall bara vara här och njuta tillsammans med en norsk väninna, som är politiker i Strängnäs.” ”Vi ses i minglet, svarade de vänskapligt. Ja, det gör vi nog! Någon bloggsemester har jag alltså inte tänkt ha. I morgon bitti skall vi gå och köpa färskt bröd i ett bageri, som ligger nära vårt hus. I kväll skall vi lyssna till debatten om den tredje statsmakten; medias makt. Återkommer med rapport.