onsdag 25 juni 2008

VÅRDNADSBIDRAG

I SvD står det: "Drygt hälften av kommunerna i Stockholms län inför kommunalt vårdnadsbidrag efter det att lagen trätt i kraft 1 juli. Men en handfull borgerliga kommuner tvekar. Kostnaderna är svåra att beräkna, enligt flera kommunalråd." Det finns mycket starkare argument för att låta bli att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag, som jag ser det. Jag håller fullständigt med Anders Lago (s), kommunalråd i Södertälje, som säger: "Jag tror att det drabbar jämställdheten och integrationen..." Som tur är skiljer sig inställningen till vårdnadsbidraget även mellan partierna i alliansen, det inger ett stort hopp, att även borgerliga politiker har förstått problemet med att införa detta bidrag. Kommunalrådet Yvonne Stein (fp) i Upplands-Bro säger så här om vårdnadsbidraget: "Jag kan sammanfatta det med ett ord: kvinnofälla." Och det är just vad det är, en riktig ordentlig kvinnofälla och ingenting annat. Som Yvonne Stein (fp) också säger så visar erfarenheterna från Norge att många invandrarkvinnor har stannat hemma med vårdnadsbidrag och på så sätt inte kommit in i yrkeslivet och lärt sig språket. Vilken chans vi ger dessa kvinnor! Det var ironiskt! I stället för att införa detta förlegade upplägg eller system, borde vi utöka föräldraförsäkringen till tre år och dela den lika mellan föräldrarna.

Det är också som flera säger en alldeles för låg summa. "Det är dyrt att ha ungar", påpekar Sören Widberg i Gustavsberg. Vissa föräldrar väljer att vara hemma med sina barn längre än vad föräldraförsäkringen betalar, jag var en av dem. Det var en ekonomiskt svår tid, men det var värt det och jag tror inte att de här 3000 kronorna skulle ha gjort så stor skillnad för vår familjs ekonomi. Jag tycker man skall lägga resurserna på att utveckla föräldraförsäkringen; göra den mera modern och jämställd.

Anna Larsson på SvD, beskriver det hela så bra: "Här i Sverige har riksdagen precis gett kommunerna klartecken att införa vårdnadsbidrag och en jämställdhetsbonus ska delas ut till föräldrar som delar på jämställdheten. Socialdemokraterna har lagt sitt skuggförslag om att utöka föräldraförsäkringen med en månads extra vardag-med-barn-tid. Jag, och andra med mig, suckar och tycker att det enda rimliga på vägen mot ett jämställt Sverige är att individualisera föräldraförsäkringen och dela upp den fifty-fifty mellan föräldrarna."

Ja, vi är många som suckar...


Så här skriver Ann-Catrin på sin blogg:

"För vem är vårdnadsbidrag ett alternativ? Under min tid som ensamstående mamma med två småbarn, hade jag en nettolön på 10.000-12.000 per månad och det var jävligt kärvt att klara sig på. Att leva på ett vårdnadsbidrag på 3.000-4.000 kr skulle inte ha varit ett alternativ att ens fundera på.

Så för vem skulle det här vara ett alternativ? Jo förstås för den som har en medförälder med rejäl lön, den som har pengar på banken, eller möjligen den som kan trolla med knäna."

25 kommentarer:

Anonym sa...

Hej,

Om vårdnadsbidraget hade funnits kanske jag hade räddat mitt äktenskap och behållit hälsan.

För mig och exmaken, som var till åren komna, var det för jobbigt med två barn tätt och rätt ut i heltid innan tvåårsdagen. Vi eller jag fixade inte vardagspusslet som det kallas. Det kände jag innan.
Jag hade inte längtan tillbaka till karriären och studierna utan hade velat återhämta mig psykiskt och fysiskt efter graviditeterna.
Det tar faktiskt tre år, sägs det.

Jag har haft skört psyke hela mitt liv och jag är inte den enda. För oss är vårdnadsbidraget kanske det som räcker för att återvinna kraften att arbeta för samhället igen. Kvinnors reproduktionsarbete är helt osynliggjort. Det kostar oss mycket att föda barn.

Innan vi har en tre-årig föräldraförsäkring är vårdnadsbidraget en utveckling framåt. Varför är svenska kvinnor långtidsjukskrivna för utslitning/utbrändhet/kronisk trötthetssymdrom? Alla orkar inte med jämställdhetshetsen inne i barnkammaren. Småbarnsåren behöver vara en fredad zon. Då vi släpper egot och ger efter för hormonerna som lär oss att älska våra barn villkorslöst. Det blir krig inom kvinnorna när vi ska förena detta med en framgångsrik karriär och en hög pension på ålderns höst.

Jag fick bröstcancer när min son var 1 1/2 år . Cancerformen ökar bland fyrtioåringar som mig och vetenskapen visar att stress orsakar cancer. Den började växa när jag var igång i arbetslivet igen. Min cancer uppstod i mjölkgången. Är det någon som förstår hur jag tolkar detta?

Det irriterar mig att barnlösa kvinnor driver kvoterad föräldraledighet. De saknar ju erfarenhet av graviditet, förlossning och moderskap. Konstigt tycker jag det är när kvinnor med barn driver frågan. Det är jättebra med jämställda män. Men de är få. Varje familj måste få avgöra vem och hur föräldraledigheterna ska tas ut. Eget företagande omintetgör Fifty/Fifty i många fall. Även för mammor som är frisörer.

Jag anser att lön ska betalas ut för reproduktionsarbetet. Män hade tagit rejält betalt om de stod för fortplantningen. Finns det något viktigare än att föröka sig och vårda avkomman till demokratiska och empatiska medborgare?

Jag är väl medveten om att Norge och Tyskland skakar på huvudet och påminner om att detta är en kvinnofälla. Ja, visst. Men hellre än kvinnofälla än att lämna mina barn moderslösa - i denna hets efter skattebetalande småbarnsmödrar som jag föll offer för.

Eva

Margit Urtegård sa...

Hej Eva.

Ingen regel utan undantag, självklart förstår jag att vårdnadsbidraget skulle vara bra för flera, men det är fortfarande, som du själv skriver, en kvinnofälla. Jag tror det skulle ta längre tid, om det nu skulle bli ändring i föräldraförsäkringen alls om vårdnadsbidraget få fäste, att få en mera jämställd föräldraförsäkring.

Jag beklagar verkligen ditt och din familjs öde, det gör mig ont att du har fått lida så mycket. Jag förstår att det tar längre tid att återhämta sig, efter förlossningar med mera, när man har kommit upp i åren. Att småbarnsåren borde vara en fredad zon, är definitivt något jag håller med dig i/om. Samtidigt tror jag inte 3000 skattefria kronor från kommunen är ett alternativ för så många småbarnsföräldrar. Beloppet är för lågt. Jag står också fast vid att det borde vara föräldraförsäkringen som skall utvecklas och inga kommunala bidrag. Att kvinnors reproduktionsarbete osynliggörs har du också helt rätt i. Först den dagen männen har fått/tagit lika stort ansvar för barnens uppväxt, som vi kvinnor i dag har och alltid har haft, kommer det förhållningssättet att kunna ändras. Även männen behöver släppa sitt ego när de får barn. De bör också få samma chans, som kvinnorna att utveckla nära känslor och ansvar för sina avkommen. Dubbelarbetande kvinnor sliter ut sig, det har vi sett många exempel på. Men, jag tror inte lösningen är att fortsätta lägga hela eller nästan hela ansvaret, för våra barn när de är små, på mammorna.

Ja, det kostar oss mycket att föda barn, som du säger, men det skall inte behöva kosta oss framtida pension och yrkeskarriär. Männen måste få och ta mera plats när det gäller föräldraansvaret, det är min övertygelse. Jag vill inte att min dotter och andras döttrar skall behöva ha dåligt samvete för att ”de aldrig räcker till för sina barn”, det samvetet skall de dela med sina män.

Jag blir också irriterad när barnlösa kvinnor skall tycka och påstå någonting kring det här med att ha barn med mera. Min barnlösa syster t e x, är expert på barnuppfostran. Samtidigt måste vi respektera att även kvinnor utan barn har åsikter om vårdnadsbidraget, föräldraförsäkringen och andra politiska frågor runt detta.

Du skriver: ” Det blir krig inom kvinnorna när vi ska förena detta med en framgångsrik karriär och en hög pension på ålderns höst.” Detta krig inom kvinnorna, som du refererar till, skall inte behöva finnas. I ett jämställt samhälle kommer detta ”krig” att försvinna.

Du skriver vidare: ”Men hellre en kvinnofälla än att lämna mina barn moderslösa - i denna hets efter skattebetalande småbarnsmödrar som jag föll offer för.” Barnen har pappor också, det är det som behövs påvisas och poängteras. Papporna måste in i matchen, de måste också ta sin rättmätiga del av föräldraansvaret. Ditt påstående att ” Det är jättebra med jämställda män. Men de är få.”; säger ju också en hel del. Varför är det så få jämställda män? Kan det ha något att göra med de krav, som inte ställs på dem, rörande att dela ansvaret för barnens uppväxt?

Vill även kommentera det här du skriver: ” Jag anser att lön ska betalas ut för reproduktionsarbetet. Män hade tagit rejält betalt om de stod för fortplantningen.” Just det, män hade tagit rejält betalt om det var de som stod för fortplantningen, det har du säkert alldeles rätt i. Det är också ett argument för att få papporna in på föräldrabanan, föräldraansvaret och allt vad det innebär kommer att uppvärderas på alla sätt, om männen tar/får samma ansvar som mammorna. Jag tror att även papporna behöver älska sina barn villkorslöst och att barnen behöver sina pappor lika mycket som de behöver sina mammor. Det törs jag säga, som blev moderlös vid födseln och växte upp med en underbar pappa. Han blev min förebild.

MVH Margit

Anonym sa...

Barn är viktigt!
Jag har tidigare varit emot vårdnadsbidrag, med den enkla och oreflekterade motiveringen att det är en kvinnofälla. Men jag har senare träffat några kvinnor som inte dela denna uppfattning. Argumenten påminner om Evas här på bloggen. Kan vårdnadsbidraget underlätta för föräldrar och skapa förutsättningar för både män och kvinnor att få närhet till sina barn är det bra. Jag delar helt Evas syn på att dagens samhälle inte anser att reproduktionen av barn är viktigt. Produktionen är det viktigaste men vad händer om det inte finns några människor som kan producera och konsumera? Vi karenske ska ha ett samhälle som är ordnat så att det viktigaste är att reproducera oss, föda barn. Produktionen anpassas efter familjen och barnen. Vårdnadsbidrag, utökad föräldraförsäkring, som delas lika mellan pappan och mamman m m är åtgärder som bör prövas inte avfärdas.

Anders Jansson

Margit Urtegård sa...

Hej Anders.

Att byta parti är en sak, jag har stor förståelse för att du lämnade folkpartiet i Strängnäs och gick till moderaterna, då moderaterna i Strängnäs är mycket mera trovärdiga än vad folkpartiet i vår kommun är.

Men, att byta åsikt i den här frågan, det förvånar mig mycket att du gör det eller har gjort det. Jag har hört dig i talarstolen i KF, när du predikade emot vårdnadsbidraget och det var ett entusiastiskt tal du höll där i talarstolen. Du kallade det en kvinnofälla och det är just vad det är.

Jag vet att moderaterna i Strängnäs inte kommer att kräva av dig att du skall byta åsikt i den här frågan för att få vara med i "gänget". Moderaterna i Strängnäs tog bort förslaget om vårdnadsbidrag i vår skuggbudget (m, kd och sp) för att de visste att sp var motståndare till ett sådant förslag. Det var klokt och generöst av m, de kommer att vara lika generösa mot dig. Jag trodde du var en jämställdshetsförkämpe och det tror jag tills motsatsen är bevisad.

MVH Margit

Anonym sa...

När Du antyder att det inte "ställs krav" på männen, Margit vet Du inte vad Du talar om.

Vi är båda produkter av det samhälle vi har (eller i vart fall har haft) där man fortfarande frågar om det ska vara blå eller rosa ränder på varen på babymadrassen.

Det är ett oceangående fartyg som inte kommer att kunna stoppa och än mindre ändra riktning än på många generationer hur entusiastiska Du och andra än är. Observera att jag inte argumenterar emot Dig i sak, bara kanske ser mer realistiskt på tidsaspekten.

Vi lever i en globaliserad värld där vår "moderna" könssyn ska möta inte bara andra länder och kulturer på bortaplan utan inte minst här bland våra invandrargrupper. I många skolor i landet är elever med en annan kulturbakgrund än vår i majoritet och de har definitivt en annan syn på jämställdhet.

Det är givetvis därför oerhört viktigt att jämställdhetsarbetet fortsätter med kraft.

Men tro inte att inte också männen känner krav på sig att prestera saker de inte förmår motsvara p.g.a. den samhällsstruktur vi ännu har och kommer att ha under överskådlig tid.

Det är minst lika frustrerande för män att inte kunna ta samma del av barnen och deras tidiga år som mamman. Skälen är många - inte bara pekuniära. Det handlar inte om att "smita undan" som militanta feminister ofta antyder utan oftast om helt andra saker och ger upphov till precis samma känsla av otillräcklighet och dåliga samvete som för kvinnor/mammor som samtidigt ska sköta en karriär.

För mig känns det lika overkligt att någon - man eller kvinna - kan välja karriär före de egna barnens grundläggande uppväxt och fostran. Att möjligheten för båda att välja att vara hemma ska finnas och vara oberoende av yttre faktorer tycker jag är självklart men om vi inte ens kan förmå svenska fackföreningar att acceptera att kvinnor ska ha samma lön som män för samma arbete - hur ska vi då kunna uppnå full jämställdhet på detta område.

Och - kalla mig nu inte chauvinist - det går inte heller att bortse från att modern har företräde till de första månaderna i ett barns liv genom den amning som under många år sköts åt sidan av kvinnosaksföreträdare och andra till förmån för den mer "jämställda" flaskan, men som man nu åter tvingats inse betyder allt för barnets kroppsliga utveckling, immunförsvar etc.

Okunskap om den uteblivna amningens betydelse för utvecklingen av allergier och uselt immunförsvar kan måhända inte skyllas på jämställdhetskampen, men resultatet förskräcker.

Vi tillverkar tillväxtfoder för griskultingar av laktobakterier från kvinnans bröstvårta samtidigt som vi sprittvättar brösten inför amning av våra egna barn. Tala om vansinnigheter.

Margit Urtegård sa...

Hej Mats.

Jag vet att det ställs krav även på männen i vårt samhälle, jag fattar mera än vad du tror. Jag har arbetat tillsammans med män från andra kulturer i mera än åtta år, jag vet vad just det kan betyda. Vi måste alltid kämpa för jämställdheten och de mänskliga rättigheterna.

Det är inte lätt att vara man, jag har fem bröder, så jag vet det. De har fått kämpa för att få vara förälder på samma villkor som deras fruar, då de ( deras fruar) många gånger har trott sig veta bättre rörande barnuppfostran med mera, just för att de är mammor.

Det jag har synpunkter på är systemet, om vi bygger ett system (läs föräldraförsäkringen) där pappor och mammor har samma villkor, plikter och rättigheter, tror jag att vi från samhällets sida kan hjälpa till och underlätta både det att vara förälder samt att snabba på jämställdhetsarbetet. Det är vad jag tror.

Många pappor får inte träffa sina barn. Det finns socialsekreterare som särbehandlar mammorna framför papporna. Mycket av denna särbehandling ligger i våra ingrodda socialiserade föreställningar om att mamman är viktigare än pappan för barnen.

Jag har ammat mina barn, jag har varit hemmafru i mera än tio år, men jag har fortfarande en jämställd man. Dock kommer jag att ha sämre pensionsvillkor än honom, mycket sämre. Och min karriär fick jag vänta med, min akademiska examen tog jag först efter att jag hade fyllt trettio år. Min löneutveckling, i förhållande till min äktemans löneutveckling, skall vi inte tala om. Den är totalt katastrofal och orättvis. Men, jag klagar inte på det, jag har haft underbara år hemma tillsammans med mina barn. Jag är dock fortfarande emot vårdnadsbidraget. Jag tycker inte vi behöver flera bidrag i vårt land, snarare färre.

Utveckla föräldraförsäkringen, uppgradera faderskapet. Pappan borde vara lika viktig som mamman, fast han inte har bröst och således inte kan amma sina barn. Han kan göra så mycket annat behjärtansvärt!

MVH Margit

Anonym sa...

Hej alla engagerade debattörer!

Det bästa för alla vore en tre-årig kvoterad föräldraförsäkring.

Barn är ändå inte förskolemogna dessförinnan. Tänk om normen kunde bli halvtidsarbetande föräldrar när mamman är redo att gå tillbaka till arbetslivet? Så gjorde ett homosexuellt manligt par jag känner till. Tänk vad fint två män kan kompromissa!

Min ex-make tvingades tillbaka av sin kompanion i aktiebolaget dagen efter att vår förstfödda dotter kom. En månad föräldraledighet tog han ut när jag skulle ut på praktik
drygt tre och ett halvt år senare.

Ni kan inte ana hur tufft det var för honom. Han fick tokspel, saboterade på olika sätt
min möjlighet att bli godkänd och där tog vårt äktenskap slut. Jag insåg att jag saknade en jämställd man och var tvungen att välja mitt liv eller spela förtryckt gammal kvinnoroll. Vi gick i familjerådgivning och höll dörrarna öppna för varandra i över ett år.

Jag vet nu att en hel del män helt saknar förutsättningar att bli jämställda. Det skulle kräva omfattande behanding och terapi som de vägrar att ta emot.

Jag försökte verkligen ställa krav och allt det där.... Han blev våldsam och straffade, hotade och delade ut sanktioner. För barnens skull bet jag ihop och accepterade 24-timmars tjänstgöring för barn och hem.

Lustigt nog har jag efter skilsmässan lärt
känna några irakier och utvecklat vänskap med dem. Oj, oj! Där är jag mållös. Hur vi ska lösa den ekvationen med jämställdhet övergår min fattningsförmåga. Jag jobbar på det och har tålamod för jag vill se en utväg.

Jag är dock så tilltufsad av exmaken att det är ytterligt smärtsamt att bli så ojämställt bemött. Jag har talat om saken många gånger men han kan inte förstå. Våra referensramar är så olika. Det fyller mig med sorg och hopplöshet.

Nu vill jag rädda andra kvinnor från att insjukna av stressen kring familjebildningen.

Och tala om att mäns våld mot kvinnor hänger intimt samman med
enskilda kvinnors jämställdhetskamp.

Eva

Margit Urtegård sa...

Hej Eva.

Du skriver: "Och tala om att mäns våld mot kvinnor hänger intimt samman med enskilda kvinnors jämställdhetskamp." Så är det nog, det är antagligen flera män som tar till våld mot sina kvinnor när de "mopsar" upp sig och kräver sin rätt. Jag känner många kvinnor som har blivit misshandlade av sina män, det är oftast en skrämmande kvinnosyn som ligger i botten för detta beteende.

Du skriver också: "Det bästa för alla vore en tre-årig kvoterad föräldraförsäkring." Ja, det tycker jag också. Genom ändrat samhällssystem kan vi påverka och utveckla föräldrarollen och jämställdheten.

MVH Margit

Anonym sa...

Apropos detta med jämställdhet så måste jag bara fråga Dig en sak. Jag skrev en kommentar på Linda Strands blogg om varför hon tilltalade mig med mitt efternamn. Jag hade hittills egentligen bara stött på detta i Olov Svedelids och Leif Silberskis böcker om den uråldrige advokaten "Rosenbaum" som tilltalas så av alla inblandade.

Linda tycker jag är ålderdomlig och tror väl att hon därmed är "hövlig".

Sedan dess har jag även noterat att Lotta G gör samma sak och jag vill även minnas att Du har gjort det någon/några gånger.

Jag blir lite nyfiken på om detta är en "kvinnokampsyttring". Att poängtera någon slags nivåutjämning. Är det så? Jag vet egentligen väldigt få karlar som skulle tilltala någon med efternamn. Som jag skrev på Lindas blogg: det om något känns ålderdomligt.

Vad tror Du?

Margit Urtegård sa...

Hej Mats.

Jag tror att det handlar om att ta "avstånd" på något sätt, man blir liksom inte personlig med personen i fråga om man använder personens efternamn. Ja, jag har gjort det också och jag gör det för att "markera" en gräns om du förstår vad jag menar, missförstå mig rätt, som det heter. Om det är en kvinnokampsyttring vet jag inte, det finns en man i fullmäktige som alltid tilltalar mig med endast efternamn när han står i talarstolen och pratar om mig/till mig. Jag tror att han gör det för att han jag är en person han ínte tycker särskilt mycket om. Jag vet inte. Det är dock trevligare att använda folks förnamn, eller tilltalsnamn eller vad det nu heter. För mig är du Mats i alla fall!

MVH Margit

Margit Urtegård sa...

Hej igen Mats.

Jag har noterat din, Lindas och Lottas diskussion om att använda efternamn kontra förnamn. Jag har också noterat att Lotta skriver så här, som svar på Alex Voronovs kommentar på hennes blogg: "Alex skriver om ngt som jag själv fått göra ett antal gånger; ringa/maila till redaktionen och säga att föreliggande insändare inte längre är aktuell. Den behöver ni ej publicera. Det kallas att ha koll, alt att hålla i sin dagordning alt omvärldsbevakning."

Här använder hon förnamn. När hon skriver till dig eller svarar dig använder hon efternamn. Hon kanske känner Voronov bättre än vad hon känner dig?

MVH Margit

Anonym sa...

Hej Margit,

Du skriver som vanligt bra, men jag håller inte med dig i sak. Jag är för vårdnadsbidrag, och tycker inte som dig att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla. Tvärt om så tycker jag att ett vårdnadsbidrag ger föräldrar en större valfrihet. Individualiserad föräldraförsäkring däremot, ger både mig och min man mindre valfrihet, det är jag därför emot.

Anonym sa...

När Du nämner Voronov, Margit, (om vi nu ska fortsätta denna i och för sig intressanta utvikning), inser jag att jag faktiskt också själv förfallit!

Och jag tror att Du har alldeles rätt och det tangerar också den ursprungsuppfattning jag har om sättet, nämligen att så tilltalade patronerna och godsherrarna sina statare.

Ett sätt att nedvärdera Herr Voronov är det alldeles tydligt. Jag skärpte mig härmed omgående.

Anonym sa...

Redaktör Voronov ska det natu'ts vara!

Margit Urtegård sa...

Hej Mats.

Ja, du får inte glömma titeln:-). Min pappa sa alltid att de som är/blir titelsjuka är oftast uppkomlingar som inte kan hantera sin/sina framgång/framgångar. För mig är det viktigare hur folk beter sig och inte vilken fin titel de har.

MVH Margit

Margit Urtegård sa...

Hej Nina.

Jag förstår inte helt ditt resonemang. Det val du och din man har gjort har ni gjort oberoende av vårdnadsbidraget. Precis samma val som jag och min man gjorde under flera år, också utan vårdnadsbidrag.

MVH Margit

Margit Urtegård sa...

Hej igen Nina.

Glömde en sak, även när det gäller en individualiserad föräldraförsäkring så har vi båda gjort ett val oberoende av den. Problemet är att både du och jag kommer att förlora ekonomiskt på vårt val när det gäller vår framtida pension.

Klme Margit

Anonym sa...

Hej,

I Ica-butiken sprang jag igår på boken "Bitterfittan" bland månadspocketböckerna.

Den "måste ni" läsa i hängmattan, om den ännu inte är läst. Eller väl tillbaka på jobbet igen som kompetenshöjning. Manliga såväl som kvinnliga politiker!

Underbart efterord har lagts till av vår klokaste feminist Maria-Pia Boethius.

Författaren Maria Sveland ville göra upp med familje- och kärleksmyten. Hon tyckte det var alldeles för tyst kring problemen med att leva jämställt med man och barn.

Hallandsposten recenserar, "Det borde vara lag på att alla blivande föräldrar läste den här boken."

Jag tycker att den ska vara tvingande för politker till att börja med.


Kram

Eva

Margit Urtegård sa...

Hej Eva.

Ja, det är en läsvärd bok, jag läste den på stranden i Thailand i april. Fick även min man att läsa den, han tyckte också att den var bra.

MVH Margit

Anonym sa...

Hej Margit,

Du har rätt i att det val min man och jag har gjort har vi gjort oberoende av vårdnadsbidraget, men det är kanske just därför jag är för vårdnadsbidrag; därför att jag tycker det ger föräldrar en större möjlighet till att vara längre hemma med sina barn om det är det de önsker. Vårdnadsbidraget ger trots allt föräldrar flera valalternativ, föräldrar kan ju faktisk tacka nej till vårdnadsbidraget, jag tycker det är bra om familjer själv kan välja den lösningen som passar bäst för sig.

Att vårdnadsbidraget inte säkrar en familj ekonomisk i alla henseenden är kanske en brist men heller inte något vi kan förvänta tycker jag.
Beträffande mina framtidiga pensionstillgångar, så är det så att jag aldrig har baserat mina val på vad jag skall få i pension. Min familj och mina barn har varit viktigast, och jag har därför valt att vara hemma i barnens första levnadsår. Maken ser nog fram emot att få dela sina pensionspoäng med mig!

Nu börjar mina barn bli stora och jag börjar därför också bli klar för den stora världen igen. Jag känner mig inte precis lost in space och fångad i en kvinnofälla. Vi är i vår bästa ålder, eller hur Margit, vi gör som vi vill. Det blir bara roligare från och med nu, eller hur?

Margit Urtegård sa...

Hej Nina.

Du skriver: ”Att vårdnadsbidraget inte säkrar en familj ekonomisk i alla hänseenden är kanske en brist men heller inte något vi kan förvänta tycker jag.” Din och min familj kunde göra valet att en av föräldrarna stannade hemma med barnen i flera år, utan ekonomisk hjälp eller ersättning från samhället. Många har inte råd att göra det valet. Varför skall samhället betala ut bidrag till familjer som inte behöver pengarna? Som den ensamma mamman säger så räcker inte 3000 kronor för att hon skulle kunna stanna hemma med barnen. Hon måste arbeta. Jag är motståndare till en massa bidrag och tycker man borde avskaffa några bidragsformer och inte införa nya, vare sig det handlar om statliga eller kommunala bidrag. Våra gemensamma resurser borde först och främst gå till folk som behöver hjälp.

Du skriver: ”Beträffande mina framtidiga pensionstillgångar, så är det så att jag aldrig har baserat mina val på vad jag skall få i pension. Min familj och mina barn har varit viktigast, och jag har därför valt att vara hemma i barnens första levnadsår. Maken ser nog fram emot att få dela sina pensionspoäng med mig!” Ja, vi får hoppas att det blir så. Tittar man på skilsmässostatistiken, så pekar inte den till din och min fördel. Många av dagens pensionärer, med lägsta pension, är nog antagligen kvinnor som har gjort samma val som dig och mig.

Jag håller med dig om att barnen är viktigast, det är de som är framtiden. Jag ångrar definitivt inte att jag valde att vara hemmafru i många år, när jag ser på mina trygga barn i dag, så förstår jag att jag valde rätt.

MVH Margit

Anonym sa...

Hej!
Det har varit intressant att ta del av debatten kring vårdnadsbidrag! Själv blev jag kristdemokrat just för att det var de enda partiet som drev frågan om vårdlön/vårdnadsbidrag för egna barn. Jag tyckte de var djupt orättvist att politiken gynnade ett val ekonomist, nämligen dagis. Jag var hemma på heltid i tio år med mina dåvarande fem barn (har sex idag) och fick inte en spänn för det!

Tänk att styra föräldrars val och inte stödja dem i deras val av vård för barnen! Det var ett sätt att tidigt skilja barnen från föräldrar, samhället skulle ta hand om dina barn och du ska jobba och betala skatt, punkt slut!

Jag var hopplöst gammalmodig som valde att fostra mina barn själv. Idag är de vuxna och tiden har gått så fort! Jag ångrar inte mina tio år hemma med dem, och sedan har det varit min tur att göra karriär. Det var skönt att slippa vara en stressad småbarnsmamma. Synd att inte fler kan/kunde göra det val jag gjorde!

Jag har uppfostrat mina barn som jämställda individer och för dem är det självklart att ta ansvar för både hem och barn!

Politiskt korrekt?? Jämställt?? För mig var det det rätta valet i alla fall. Mina barn är otroligt tacksamma över sin uppväxt, att de har fått växa upp utan dagis och stress!!

Jag tycker som mitt parti, man ska inte styra utan stödja föräldrar i deras val och göra det möjligt för valfrihet!

Kram, Marie-Louise F M

Margit Urtegård sa...

Hej Marie-Louise.

Du skriver: "Jag var hopplöst gammalmodig som valde att fostra mina barn själv. Idag är de vuxna och tiden har gått så fort! Jag ångrar inte mina tio år hemma med dem, och sedan har det varit min tur att göra karriär. Det var skönt att slippa vara en stressad småbarnsmamma. Synd att inte fler kan/kunde göra det val jag gjorde!"

Jag håller med dig och förstår dig, självklart vill vi fostra våra barn själv. Jag tycker inte det är "hopplöst gammalmodigt" att välja som du har gjort. Det är dina barn och barnen blir snabbt stora, det vet jag också som snart har utflugna barn, precis som du. Det jag saknar i det svenska samhället generellt, är att tordas prioritera, att folk mera tänker genom vad de vill och prioriterar utifrån det. Här skall man både äta kakan och ha den kvar. Många vill inte ha sämre ekonomi, under några år, det är ju det vi har haft som har valt att stanna hemma med barnen tills de är/var minst tre år, innan de började på dagis. Mitt mellanbarn, Benjamin har inte gått på dagis, han var hemma med mig och sin lillebror. Jag förstår faktiskt inte varför man skickar barn till förskolan, när man samtidigt är hemma med mindre syskon/barn.

Vi hade dålig ekonomi när jag var hemmafru, åkte aldrig utomlands eller till fjällen på vintrarna. Vi åkte till Norge och bodde hos vänner och släktingar där, det var vad vår ekonomi räckte till. Jag bakade allt bröd själv, bakade, syltade och gjorde hemgjord mat. Jag tror att långt flera familjer kunde välja att göra som din och min familj har valt om de sänker kraven på sin levnadsstandard under den tiden barnen är små. Dock förstår jag att ensamma mammor (eller ensamma pappor) antagligen inte kan välja att vara hemma under flera år, lika lätt som de familjer som har två inkomster.

För mig handlar inte denna debatt bara om en kvinnofälla, det handlar också om mitt motstånd mot/till bidrag. Folk skall först och främst klara sig själv och de som inte kan det skall få hjälp från samhället. Jag förstår inte varför privilegierade människor skall få pengar från samhället. Det finns mera behövande, som kan få de resurserna.

Kram Margit

Anonym sa...

Ja vem är vårdnadsbidraget för?
Det är en stor fråga man kan ställa sig.
För alla försöker på sitt sätt att kunna få in en liten inkomst.
Men även det räcker inte till idag utan att man måste komplettera med ekonomiskt bistånd.
Nu som mig själv så är jag en gift kvinna på 2 barn på 1 år och 2 år väntar ett tredje.
Min man har haft sjukpension i många år själv har jag ingen inkomst.
Så vi får komplettera med ekonomiskt bistånd varje månad för att kunna täcke upp våran ekonomi
Vi skulle då vilja söka detta vårdnadsbidraget för att kunna vara hemma lite längre med våra barn.
Men sen då eftersom min man har sjukpension och att jag ska få ett barn till där jag då kommer att få föräldrapenning så kan vi inte få detta vårdnadsbidraget.
För man får inte ha dessa bidrag plus en hel del andra bidrag osv.
Men som jag sa så är det ju föräldrapenning för ett annat barn.
Inte för dom jag söker vårdnadsbidraget för.
Men nä det fick man inte ens ha.
Vad ska man då ha vårdnadsbidraget till för.
När man inte på något sätt får lov att ha någon form av inkomst.
För jag är inte ensam om detta.
För flera där ute har samma problem med antingen det ena eller det andra.
Då hade man lika bra kunnat vara utan det.
Då borde dom har gjort en gräns för dom som tjänar upp till en viss nivå skulle ha så mycket och sen dom som har över skulle ha mindre i vårdnadsbidrag.
För sen som hon även sa till mig på kommun.
Om min man skulle jobba och sedan råkade bli sjuk kanske bara 1 månad så får man inte heller ha vårdnadsbidrag för det får man inte ha om man har sjukpengar.
vårdnadsbidraget för mig tycker jag ska gälla våra barn inte vad vi har får pengar och vart dom kommer ifrån.
För vi alla försöker på vårat sätt att få ha lite inkomst så att man kan föröska att överleva.
Så jag tycker att vi ska lämna in en överklagan på detta så att dom ser att vi ogillar deras beslut och att dom faktiskt får se över detta.

Margit Urtegård sa...

Hej anonym.

Du frågar: "Ja vem är vårdnadsbidraget för? Det är en stor fråga man kan ställa sig. För alla försöker på sitt sätt att kunna få in en liten inkomst." Din fråga är klockren: vem är vårdnadsbidraget till för?" Denna fråga borde besvaras av de politiker som har beslutat att man skall införa detta kommunala bidrag. Jag står fast vid min åsikt, att vårdnadsbidraget både är en kvinnofälla samt att summan är för låg. De som har råd att stanna hemma med kronor 3000 i månaden har även råd att vara utan de pengarna. Vi skall inte använda skattepengar till detta gammalmodiga förslag. Vi skall hjälpa de som behöver det och inga andra.

//Margit