söndag 25 maj 2008

Boktips: "nu vill jag sjunga dig milda sånger"

Vanja, jag och Siv, goda vänner!
















…och den som mot stjärnorna ser blir aldrig riktigt ensam mer.
Här en dag vaknade jag och förstod att en vän av mig bara hade utnyttjad min vänskap. Det gjorde så fruktansvärt ont. Jag gick förbi en väninna på hennes jobb. Hon är bokmal som jag och jag frågade om hon hade en bra bok till mig. Hon gav mig boken: ”nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson. Det kanske inte är rätt bok att läsa för dig nu när du är ledsen, sa hon, den får dig nog att störtgråta. Jo, sa jag, jag gråter gärna med/för andra i stället för att gråta för min egen skull. Det tog inte många sidor i boken innan jag bölade som ett barn. Det var skönt att leva sig in i boken, gråta och även skratta ibland. Boken är stark, jag sträckläste den, den gav mig stundom glädje och stundom en oerhört stark känsla av sorg. Min vän som jag sörjer, han har behandlat mig som en simpel gråsten, som han har trampat på, sparkat på och sen slutligen slängt i väg som en torftig sak. Det gjorde han helt oberört och känslokallt. För mig som blev föräldralös som 12-åring har mina vänner varit/blivit min livlina, mitt allt! Mina barn betyder självklart mest, men det är mina vänner som håller mig uppe när det stormar. I nöden prövas ens vänner, det är ett som är säkert!

Vackert står det i boken:

”…ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!”

LÄS DEN!

Inga kommentarer: